Vad händer med röda blodkroppar i saltlösning? Form, svullnad och hemolys förklaras

Röda blodkroppar i en hypoton saltlösning

När en röd blodkropp placeras i en hypoton lösning blir koncentrationen av lösta partiklar utanför cellen lägre än koncentrationen inuti cellen. Denna obalans skapar en koncentrationsgradient som gör att vatten strömmar in i cellen genom osmos.

Eftersom vatten kontinuerligt tas upp av cellen sväller den och förlorar gradvis sin normala, karakteristiska bikonkava form. I stället antar den en alltmer sfärisk (rund) form, samtidigt som dess volym ökar.

Varför kan röda blodkroppar inte motstå svullnaden?

Anledningen är att röda blodkroppar saknar en cellvägg. Till skillnad från exempelvis växtceller, som har en stel cellvägg som ger strukturellt stöd, omges röda blodkroppar endast av ett flexibelt cellmembran. Membranet är elastiskt och kan sträckas en viss bit, men det kan inte motstå det tryck som byggs upp när vatten fortsätter att strömma in.

Hemolys – när membranet brister

Så småningom nås en gränspunkt där membranet inte längre kan expandera. Då rupturerar (brister) membranet och cellens innehåll, däribland hemoglobinet, läcker ut i den omgivande lösningen. Denna process kallas hemolys.

Det exakta utseendet hos de röda blodkropparna under denna process beror på lösningens tonicitet:

• Måttligt hypoton lösning: Cellerna sväller och blir sfäriska men kan förbli intakta under en tid.
• Kraftigt hypoton lösning: Cellerna sväller snabbt och brister, vilket leder till fullständig hemolys.

Jämförelse med andra lösningar

Som jämförelse behåller röda blodkroppar sin normala form och storlek i en isoton lösning, där koncentrationen är likadan på båda sidor om membranet. I en hyperton lösning sker istället motsatsen – vatten lämnar cellen, som då krymper och får en oregelbunden, taggig yta, ett fenomen som kallas krenation.