Varje tand har flera olika ytor som har specifika namn inom tandvården. Dessa benämningar används av tandläkare och tandhygienister för att kunna beskriva exakt var en skada, kariesangrepp eller annan förändring finns. Här går vi igenom de fem klassiska ytorna på en tand.
Mesialytan är den yta som vetter mot ansiktets mittdelning, alltså mot nästa tand i riktning mot munens mitt. När två tänder ligger bredvid varandra är det deras mesial- och distalytor som möts och bildar ett kontaktställe.
Distalytan är motsatsen till mesialytan – den vetter bort från ansiktets mittdelning, längre bak i tandraden. Även här bildas kontaktytor mot intilliggande tänder, vilket gör att matrester kan fastna mellan tänderna om man inte använder tandtråd.
Okklusalytan är tandens tuggyta, alltså den yta som kommer i kontakt med tänderna i motsatta käken när man biter och tuggar. Hos framtänderna talar man istället ofta om incisalkanten, eftersom dessa tänder saknar en verklig tugg-yta med höjder och fördjupningar.
Bukkalytan är den yta som vetter mot kinden. Den kallas ibland även vestibuläryta eller kindyta. Hos framtänderna används ofta begreppet labialyta, eftersom ytan där vetter mot läppen istället för kinden.
Lingualytan är den yta som vetter mot tungan. Den benämns även som oral- eller palatinalyta, särskilt i överkäken där ytan vetter mot gommen (palatum).
Genom att känna till tandens olika ytor blir det enklare att förstå vad din tandläkare menar vid en undersökning, till exempel när karies eller en fyllning beskrivs. Det hjälper dig också att rikta din munhygien rätt: borsta noggrant alla ytor och glöm inte att använda tandtråd eller tandstickor mellan tänderna, där mesial- och distalytorna möts.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online