Det finns två huvudtyper av tandköttsjukdomar: tandköttsinflammation (gingivit) och tandlossning (periodontit). Båda orsakas av bakteriella infektioner i tandköttet och beror oftast på bristfällig munhygien. Den goda nyheten är att det finns flera effektiva behandlingsalternativ – från förbättrad munvård och professionell tandrengöring till antibiotika och kirurgiska ingrepp.
Tandköttsinflammation är den mildaste formen av tandköttsjukdom och visar sig vanligtvis genom svullet och blödande tandkött. Även dålig andedräkt (halitos) kan förekomma.
Om tandköttsinflammation lämnas obehandlad kan den utvecklas till aggressiv, kronisk eller nekrotiserande periodontit, eller till en tandlossning som orsakas av en systemisk sjukdom.
Att behandla tandköttsinflammation kan vara så enkelt som att förbättra sin munhygien. Daglig användning av tandtråd minskar kraftigt mängden bakterier och plack under tandköttslinjen. Borstar du redan tänderna två gånger om dagen kan fler borstningar ytterligare reducera bakteriemängden i munnen. Munskölj kan också hjälpa till att bekämpa de bakterier som orsakar inflammationen.
Utöver de regelbundna tandläkarbesöken två gånger per år finns mer intensiva rengöringsbehandlingar som utförs av tandläkare eller parodontologer (specialister på tandköttsjukdomar). Skalning innebär att tandsten tas bort både ovanför och under tandköttslinjen, medan rotplaning avlägsnar plack och bakterieansamlingar från tändernas rötter.
Det är inte ovanligt att tandköttsjukdomar behandlas med antibiotika, antingen som ensam behandling eller i kombination med skalning och rotplaning.
Lokalt verkande antibiotika föredras ofta eftersom de ger färre biverkningar än antibiotika i tablettform. De finns som gel, små kapslar, chip eller remsor och appliceras direkt på eller under tandköttet. De vanligaste lokala preparaten är doxycyklin, minocyklin och metronidazol.
Bland vanliga antibiotika i tablettform återfinns tetracyklinhydroklorid, makrolider och kinoloner, liksom doxycyklin, minocyklin och metronidazol.
Om tandköttsjukdomen är allvarlig eller inte svarar på andra behandlingsmetoder kan kirurgi bli nödvändig. Två av de vanligaste ingreppen är lappkirurgi samt ben- eller vävnadstransplantation.
Vid lappkirurgi fälls tandköttet tillbaka så att tandsten och andra avlagringar kan avlägsnas från tändernas nedre delar och rötter. Därefter sys tandköttet fast igen så att det ligger tätt mot tänderna.
Ben- och vävnadstransplantat ersätter förstört tandkött, bindväv eller benvävnad. Ny vävnad växer fram och förbinder transplantatet med de befintliga strukturerna, vilket skapar en frisk och stabil grund för de tänder och det tandkött som skadats av sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online