Perikoronit är inflammation och infektion av operkulum (gengivflik) över en delvis eruperad tand, mest vanligt den mandibulära tredje molaren (visdomstand).
Patofysiologi
- Operkulum skapar en plackretentiv ficka
- Anaeroba bakterier prolifererar (Prevotella, Fusobacterium, Peptostreptococcus)
- Värd immunsvar → inflammation, ödem, smärta
- Motstående maxillär tand traumatiserar svullen flik → ond cirkel
Klinisk presentation
- Akut: Allvarlig smärta (strålar till öra, hals, golv av mun), trismus (begränsad öppning), dysfagi, feber, måmod, lymfadenopati, purulent utsöndring, fult smak
- Subakut/kronisk: Återkommande milda besvär, dålig smak, lokaliserad svullnad
Diagnostik
- Klinisk: Inflammerat operkulum över delvis eruperad tand
- Röntgen: Panorex eller periapikal – bedöm impaktionsvinkel, närhet till nerv, bennivå
Behandling
Akut fas (Infektionskontroll)
- Irrigation under operkulum (fysiologisk koklösning, klorhexidin, vätelperoxid)
- Debridement av plack/matavfall
- Antibiotika vid systemiska tecken: Amoxicillin 500 mg TID, eller metronidazol + penicillin, eller klindamycin (penicillinallergi)
- Analgetika: NSAID
- Motstående tand justering eller extraktion om traumatiserande
Definitiv behandling
- Operkulektomi: Excisera flik (laser, skalpell, elektrokauter) – om tand eruperar gynnsamt
- Extraktion: Indikerad för: återkommande episoder, ogynnsam impaktion, caries, parodontal skada, ortodontiska skäl, cyst/patoologi
- Koronektomi: Endast krona borttagning – om rötter nära n. alveolaris inferior
Forebyggande
- Noggrann hygien: Enbörstborste, vattenfloss, antimikrobiell sköljning
- Regelbunden övervakning vid behållande av asymptomatiska impacterade tänder
Perikoronit löser sig sällan permanent utan att åtgärda den anatomiska orsaken. Definitiv behandling förebygger återfall och komplikationer (cellulit, Ludwigs angina, osteomyelit).