Rörelsen av vatten tillbaka in i kapillären styrs främst av processen som kallas reabsorption. Reabsorption är den selektiva process genom vilken viktiga ämnen som vatten, glukos, aminosyror och joner återvinns från filtratet som bildats i njurkroppen och förs tillbaka till blodbanan. Flera samverkande mekanismer gör detta möjligt:
Osmos är rörelsen av ett lösningsmedel (vatten) från ett område med lägre koncentration av lösta partiklar till ett område med högre koncentration, genom ett semipermeabelt membran. De peritubulära kapillärerna som omger njurtubuli har en högre koncentration av lösta ämnen än filtratet inne i tubuli. Vattnet följer därför denna koncentrationsgradient och rör sig via osmos ut ur tubuli och in i kapillärerna.
Den aktiva transporten av natriumjoner från filtratet in i de peritubulära kapillärerna skapar en osmotisk gradient som underlättar vattenreabsorptionen. Natrium-kaliumpumpen (Na+/K+-ATPas), som sitter på tubuluscellernas basolaterala sida (den sida som vetter bort från lumen), pumpar aktivt ut natriumjoner ur tubulusen, in i den interstitiella vätskan och slutligen in i kapillärerna. Den höga natriumkoncentrationen i den interstitiella vätskan drar med sig vatten ur de proximala tubuli genom osmos.
Det hydrostatiska trycket – alltså den kraft som en vätskepelare utövar – spelar också en roll i vattenreabsorptionen. I glomerulus, där blodtrycket är relativt högt, pressar det hydrostatiska trycket ut vätska ur de glomerulära kapillärerna in i njurtubulusen, där filtratet bildas. Allteftersom filtratet vandrar längs tubuli sjunker det hydrostatiska trycket, vilket gynnar återabsorptionen av vatten tillbaka in i kapillärerna.
Henles slynge är en specialiserad del av njurtubulusen som är central för vattenreabsorptionen. Den nedåtgående delen är permeabel för vatten men nästan ogenomtränglig för natriumjoner, vilket gör att vatten kan lämna tubulusen via osmos. Den uppåtgående delen är däremot ogenomtränglig för vatten men transporterar aktivt ut natriumjoner till den interstitiella vätskan. På så sätt byggs ett högt osmotiskt tryck upp i njurmärgen, vilket drar ut vatten ur samlingsröret och in i de omgivande kapillärerna.
Tillsammans ser osmos, den aktiva natriumtransporten, det hydrostatiska trycket och mekanismen i Henles slynge till att största delen av det vatten som filtreras i glomerulus återabsorberas i kapillärerna. På så sätt sparas vatten i kroppen och både vätskebalansen och elektrolytkoncentrationerna upprätthålls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online