Periosteoporos (också benämnt periostalt hyperostos) avser förtjockning av periostet på grund av ny benbildning på den yttre kortikala ytan.
Etiologi
- Reaktiv (mest vanlig): Kronisk irritation eller inflammation från trauma, infektion (osteomyelit), degenerativ ledsjukdom eller överbelastning (stressreaktion).
- Systemiska sjukdomar:
- Pagets sjukdom (kaotisk ombyggnad)
- Hypertrofisk osteoartropati (HOA) – associerad med lungcancer, cyanotisk hjärtsjukdom
- Akromegali (tillväxthormonöverskott)
- Fluoros (kroniskt fluoröverskott)
- Sköldkörtelakropaki (Graves sjukdom)
- Venöst stase, kongenital syfilis (historiskt)
- Läkemedel: Prostaglandiner, långtidskortikosteroider (sällan).
Kliniska drag
- Djup, drög smärta, ofta värre nattetid eller vid aktivitet
- Svullnad och ömhet över det drabbade benet
- Begränsad rörelseomfång om nära en led
- Deformitet i sentida stadier (t.ex. trumfingrar vid HOA)
Diagnostik
- Röntgen: Visar periostala reactionsmönster (solid, laminerad, spikulerad, Codmans triangel).
- CT/MRT: Bedömer utbredning, mjukdelsinvolvering och märgssignal.
- Benscintigrafi: Visar ökad upptag.
- Labprover: Alkfos, inflammationsmarkörer, hormonnivåer, fluor.
Behandling
Behandlingen riktar mot den underliggande orsaken. Symptomatiska åtgärder inkluderar vila, NSAID, bisfosfonater vid Pagets sjukdom, octreotid vid akromegali och rökstopp vid HOA. Kirurgi reserveras för deformitet eller nervkompression.