Den exakta orsaken till att vattnet går spontant är inte helt klarlagd. Det finns dock flera teorier om vad som triggar igång vattenavgången – bland annat hormonella förändringar i kroppen samt det mekaniska tryck som den växande bebisen utövar på fosterhinnorna.
I takt med att graviditeten fortskrider ökar nivåerna av hormonet relaxin. Detta hormon gör att muskler och ledband i livmodern, livmoderhalsen och slidan slappnar av, så att de kan tänjas ut och förbereda sig för förlossningen. Förhöjda nivåer av relaxin kan samtidigt försvaga fosterhinnorna och göra dem mer benägna att brista.
Även andra hormonella förändringar, exempelvis en ökning av östrogen och oxytocin, kan bidra till att fosterhinnorna till slut ger vika.
När bebisen växer ökar även mängden fostervatten, vilket innebär ett ökat tryck mot livmoderväggen. Detta tryck gör att fosterhinnorna tänjs ut och blir tunnare, vilket i sin tur ökar risken för att de brister.
Trycket från bebisens huvud eller armar och ben mot fosterhinnorna kan också spela en roll när vattnet går.
Flera andra faktorer kan öka risken för att fosterhinnorna brister:
För de flesta kvinnor går vattnet i samband med att förlossningen sätter igång. Hos vissa sker det dock redan innan värkarna börjat, eller till och med tidigt i graviditeten.
Går ditt vatten innan förlossningen har startat är det viktigt att kontakta din barnmorska eller läkare så snart som möjligt. De ger dig råd om hur du ska agera och vilka steg som behöver tas härnäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online