Fibula är den smala, laterala benet i underbenet. Även om den bär lite vikt är den avgörande för ankelledsstabilitet, muskeläfsten och knämekanik.
Anatomi
- Proximala änden: Huvud (artikulerar med lateral tibia kondyl – proximalt tibiofibularled), hals.
- Skaftet: Triangulärt tvärsnitt; tre kanter (anterior, posterior, interosseus), tre ytor (lateral, medial, posterior). Interosseusmembran kopplar till tibia.
- Distala änden: Lateral malleolus – bildrar laterala ankelled, djupare och mer posterior än medial malleolus.
Viktiga funktioner
- Muskeläfsten: Ursprung/insättning för peroneus longus/brevis (eversion), tibialis posterior, soleus, flexor hallucis longus, med mera.
- Ankelledsstabilitet: Lateral malleolus förhindrar överdriven inversion; ligamentäfsten (ATFL, CFL, PTFL).
- Knästabilitet: Biceps femoris fäster på huvudet; LCL fäster i närheten.
- Kraftöverföring: Överför ~10–15 % av axial belastning; delar torsionskrafter.
Vanliga skador
Isolerade fibulafrakturer
- Avulsion av huvudet: Plötslig kontraktion av biceps femoris (t.ex. skidåkning).
- Skaftspänningsfraktur: Löpare, dansare; smärta vid belastning.
- Lateral malleolusfraktur: Ankelinversionsskada; Weber-klassificering (A/B/C) styr behandling.
Kombinerade tibia-fibulafrakturer
Högenergitrauma; kräver ofta kirurgisk fixering av båda benen.
Proximalt tibiofibularledsinstabilitet
Subluxation/luxation från trauma eller laxitet; lateral knäsmärta, knäppande.
Peroneusnervkompression
Vid fibulahals (n. peroneus communis) → fotfall, sinnesförlust på ryggsidan.
Klinisk pärla
”Fibula är ett ben du kan klara dig utan (för transplanter) men inte ignorera.” – Dess roll i ankelledsmekanik och nervskydd gör bedömning avgörande vid underbentrauma.