Munhygienen under 1700-talet såg helt annorlunda ut än idag. Utan moderna tandkrämer och borstar fick människor lita på kreativa – och ibland ganska råa – metoder för att hålla tänderna rena. Här är de vanligaste sätten att vårda sina tänder på 1700-talet.
Kol var ett av tidens mest populära medel för tandrengöring. Man trodde att det både vitade tänderna och tog bort plack. Metoden gick ut på att krossa kol till ett fint pulver, vilket sedan gneds in i tänderna med en mjuk trasa.
De första tandborstarna tillverkades av djurhår, ofta från gris eller häst. Borsten var vanligtvis styva och kunde vara hårda mot tandköttet, men de var det bästa alternativ som fanns vid den tiden. Skaften tillverkades vanligen av ben, trä eller metall.
Tandkrämer och pulver användes också flitigt under 1700-talet. Vanliga ingredienser inkluderade bränt bröd, kritor, salt och tvål. Dessa blandades med vatten till en pasta eller ett pulver som applicerades på tänderna med en tandborste eller med fingret.
Många föredrog naturliga medel som citronsaft, ättika eller bikarbonat. Dessa ansågs vitla tänderna och ta bort missfärgningar – även om syrorna i citron och ättika faktiskt kunde skada tandemaljen.
De välbärgade hade möjlighet att besöka en tandläkare eller barberare för professionell tandrengöring. Tandläkarna använde olika instrument för att avlägsna plack, tandsten och behandla karies. Barberarna utförde ofta även tandrengöring, eftersom detta betraktades som en del av den personliga hygienen.
Trots dessa ansträngningar var munhälsan långt ifrån vad vi är vana vid idag. Det skulle dröja ända till 1900-talet innan fluortandkräm och moderna tandborstar blev allmänna, vilket dramatiskt förbättrade folks tandhälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online