Tandmineral (hydroxyapatit, Ca₁₀(PO₄)₆(OH)₂) utgör 96 % av emalj, 70 % av dentin och 60 % av cementum viktmässigt.
Huvudmineraler
- Kalcium (Ca): ~37 % av mineralvikten; strukturell rygggrad.
- Fosfor (P): ~18 %; fosfatgrupper i apatit.
- Ca:P molärförhållande: 1,67 i stokiometriskt hydroxyapatit; biologiskt apatit är karbonatsubstituerat, Ca-defekt.
Spårämnen (inlemmade vid bildning)
- Magnesium (Mg): ~0,5–1,5 %; substituerar Ca; stabiliserar amorfa förstadier.
- Natrium (Na), Kalium (K): Mindre; i hydratade ytskikt.
- Fluor (F): Substituerar OH⁻ → fluorapatit (mer syrabeständig); topisk > systemisk för kariesprevention.
- Strontium (Sr), Zink (Zn), Bly (Pb): Miljöinlemming; Sr efterliknar Ca.
- Karbonat (CO₃): 4–8 %; substituerar PO₄/OH → ökar löslighet.
Klinisk relevans
- Demineralisering (karies): syra löser Ca/P; remineralisering kräver Ca, P, F⁻ i saliv.
- Fluorterapi: lacker, tandkräm, vatten – förbättrar remineralisering, hämmar demineralisering.
- Utvecklingsdefekter: fluoros (överskott F⁻), hypoplasia (näringsbrist/sjukdom).