Demineralisering av en tand, även kallad dental erosion, är en process där mineralerna i tandemaljen gradvis löses upp, vilket gör tanden mer sårbar för skador och karies. Detta sker när pH-nivån i munnen sjunker under 5,5 – då börjar syrorna angripa tandens yta.
Demineralisering beror oftast på en kombination av flera faktorer:
Frekvent konsumtion av syrliga livsmedel och drycker, exempelvis sockerhaltiga drycker, citrusfrukter och sportdrycker, kan långsamt erodera tandemaljen.
Otillräcklig eller felaktig borstning samt bristande användning av tandtråd ger upphov till plack och bakterier på tänderna. Bakterierna producerar syror som driver på demineraliseringsprocessen.
Kroniska sura uppstötningar eller gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), där magsyra stiger upp i munnen, kan utsätta tänderna för starka syror och orsaka demineralisering.
Saliven spelar en viktig roll genom att neutralisera syror i munnen och skydda mot mineral-förluster. Tillstånd som Sjögrens syndrom eller biverkningar av vissa läkemedel kan leda till torr mun och därmed öka risken för demineralisering.
Vissa sjukdomar och behandlingar, exempelvis bulimi eller kemoterapi, kan utsätta tänderna för frätande ämnen och bidra till att emaljen bryts ner.
I början visar sig demineralisering ofta som vita eller kritaaktiga fläckar på tandytan – så kallade "vita fläckar". Det goda nyheterna är att dessa tidiga skador kan vara reversibla med god munhygien och rätt förebyggande åtgärder.
Lämnas demineraliseringen obehandlad fortskrider processen. Emaljen blir allt svagare och mer sårbar för håligheter, vilket kan leda till karies, tandkänslighet och missfärgning.
För att skydda dina tänder och bibehålla en god oral hälsa är det viktigt att sköta sin munhygien noggrant, minska konsumtionen av syrlig mat och dryck samt regelbundet besöka tandläkaren för förebyggande vård och personliga råd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online