Tandställning, även kallad ortodontisk behandling, används för att räta ut sneda tänder eller korrigera ett felaktigt bett. Trångställda tänder är svåra att rengöra ordentligt, vilket ökar risken för karies och tandköttsinflammation. Ett felaktigt bett kan dessutom orsaka onödigt slitage på tänderna samt leda till smärta och problem i käkleden.
Sneda eller felplacerade tänder kallas även för malokklusion, det vill säga en bettavvikelse. Enligt American Academy of Pediatric Dentistry spelar både ärftliga faktorer och miljöfaktorer roll vid utvecklingen av malokklusioner. Din tandläkare kan rekommendera tandställning redan i unga år, ofta någon gång mellan 8 och 14 års ålder, när käken fortfarande växer och tänderna lättare kan ledas rätt.
Men tandställning är inte bara något för barn och ungdomar. Allt fler vuxna väljer att påbörja behandling senare i livet, både för att korrigera funktionella problem och för att förbättra sitt leende.
Vid ditt första besök hos ortodontisten tas ett panoramaröntgen och ett avtryck av dina tänder. En tandtekniker trycker en skål med ett mjukt, puddingliknande material mot både överkäkens och underkäkens tänder för att skapa en exakt avgjutning av ditt bett.
Med hjälp av röntgenbilderna och tandavgjutningen kan ortodontisten planera vilken behandlingsmetod som passar bäst för att räta ut dina tänder.
Idag finns många olika typer av tandställningar, och vid ditt första besök väljer du tillsammans med ortodontisten den variant som passar dina behov bäst. Enligt American Dental Association kan en tandställning vara "så diskret – eller så synlig – som du själv vill".
Du väljer de fästen, så kallade bracketser, som ska limmas fast på tänderna. De kan tillverkas av metall, keramik eller plast. Fästena placeras normalt bara på framtänderna, medan kindtänderna oftast får metallband som spänns runt hela tanden.
För att skapa plats åt metallbanden runt kindtänderna placerar ortodontisten små gummiseparatorer mellan tänderna. Det sällan ont när den lilla gummiringen förs på plats, men några timmar senare kan du känna viss obehag när tänderna börjar flytta sig. Ett receptfritt värktabletter kan lindra besvären.
Nästa steg i behandlingen är när ortodontisten cementerar fast banden på kindtänderna. Därefter limmas fästena på framtänderna fast med hjälp av ett härdande ljus. Apparaterna får sedan torka och sätta sig ordentligt innan trådarna monteras.
När fästena och banden har härdat placerar ortodontisten en bågtråd genom fästena. Detta moment kallas ligering. Under de kommande åren böjs och justerar ortodontisten bågtråden vid regelbundna kontroller, vilket långsamt flyttar tänderna till önskad position. Besöken sker vanligtvis var tredje till tionde vecka tills behandlingen är klar.
Om kindtänderna behöver flyttas bakåt för att skapa mer plats i käken kan ortodontisten använda en huvudbygel. Den består av en tygrem som läggs runt bakhuvudet och fästs i två metalldelar som förs in i munnen och kopplas till kindtänderna.
Gummiband används också ofta för att styra tändernas rörelser. De små elastiska banden förbinder underkäken med överkäken eller drar ihop tänder mot varandra.
När tänderna har nått sin slutposition och bettet är korrekt tar ortodontisten bort banden och gör nya röntgenbilder och avtryck. Därefter tillverkas en retainer, en avtagbar eller fastsittande skena, som du bär för att hålla tänderna på plats och förhindra att de flyttar tillbaka till sina gamla positioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online