De två vanligaste materialen som används för tandfyllningar är amalgam (silverlegering) och kompositresin. Även guld eller porslin kan användas som fyllningsmaterial – så kallade inlägg (inlays) eller pålägg (onlays). Dessa tillverkas i ett dentallaboratorium och cementeras fast som en permanent restaurering.
Det finns många anledningar till att dessa restaureringar misslyckas. De flesta fel beror på felaktig hantering eller på att behandlingsområdet kontamineras av saliv eller andra föroreningar. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna till misslyckande för respektive material.
Amalgam är en silverlegering som innehåller andra material för ökad styrka. Kvicksilver är den flytande ingrediens som binder ihop allt. Materialet blandas i små förfyllda kapslar som fästs på en maskin som kallas amalgamator. Kapseln skakas kraftigt tills amalgamet får rätt konsistens för att placeras i tanden och packas samman med instrument till en fyllning.
Det finns flera anledningar till att amalgam misslyckas. Det vanligaste felet är att amalgamet blir för blött eller för torrt. Detta händer när amalgamatoren inte är korrekt kalibrerad och blandar materialet under fel tid. Ett annat problem uppstår när amalgamet härdar för snabbt under arbetets gång.
Den allra vanligaste orsaken till misslyckande är dock kontrollen av bettet. Om bettet blir för högt kan amalgamet spricka, vilket kräver att fyllningen tas bort och att hela processen upprepas.
Kompositfyllningar är mer komplicerade än amalgamfyllningar. Behandlingen kräver att kavitet först etsas med syra. Därefter appliceras ett bindemedel på de ytor som ska ta emot kompositresinet. Bindemedlet härdas med ett handhållet ultraviolett ljus. Kompositen placeras sedan i kaviteten och härdas återigen med ljus, varefter fyllningen slipas slät med en diamantborr på en högvarvig vinkel.
Den vanligaste orsaken till misslyckande är kontaminering av området med saliv. När etsningen väl är klar förstör redan den minsta mängd saliv resultatet – ingenting binder till en kontaminerad etsad yta. Detsamma gäller bindemedlet: blir det kontaminerat av saliv fäster inte kompositen.
En annan orsak till misslyckande är att kompositmaterialet är för gammalt. Det förlorar då sin flexibla konsistens och börjar tjockna, vilket försämrar resultatet.
Pålägg och inlägg är i grunden gjutna fyllningar i guld eller porslin. Ett pålägg omfattar endast tandens ytor, medan ett inlägg även inkluderar de proximala ytorna – alltså ytorna mellan tänderna. Dessa restaureringar kräver avtryck och tillverkning i ett dentallaboratorium, och cementeras fast i munnen antingen med cement eller med kompositbindning.
Det vanligaste felet är en distorsion i avtrycket, som gör att inlägget eller pålägget inte passar ordentligt. Nya avtryck måste då tas och fyllningen tillverkas om. Andra fel beror på att området kontamineras av saliv, särskilt när kompositbindningsteknik används. Kontaminerad syraetsning eller kontaminerat bindemedel gör att restaureringen inte hålls på plats.
Fel kan även bero på själva cementet. Om cementet inte doseras i rätt proportioner, eller inte får tillräcklig tid att härda innan överskottet tas bort, kan det misslyckas med att hålla fyllningen kvar.
Gjutna kronor i guld eller porslin på metall täcker hela den tand som ska restaureras. Gjutna broar fungerar på samma sätt som kronor, med den extra fördelen att de ersätter en saknad tand mellan två kronor. Båda typerna av restaureringar kräver avtryck och tillverkning i ett dentallaboratorium.
De vanligaste felen beror på ett förvrängt avtryck, som gör att kronan eller bron inte passar och därför måste göras om. Andra fel orsakas av att saliv kontaminerar tanden strax före cementeringen av restaureringen.
En annan orsak till misslyckande är felaktigt uppmätt cement. Proportionerna måste vara korrekta för att uppnå maximal vidhäftningsstyrka. Även föråldrat eller utgånget cement kan leda till att restaureringen lossnar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online