När du besöker tandläkaren för en kontrollundersökning används flera olika verktyg för att genomföra en grundlig bedömning av din munhälsa. Med hjälp av dessa verktyg kan tandläkaren upptäcka eventuella problem som kräver behandling och därefter ta fram en behandlingsplan som åtgärdar problemen och återställer din munhälsa. Här går vi igenom de vanligaste verktygen och vad de används till.
Röntgenbilder är ett av de viktigaste bedömningsverktygen inom tandvården. De gör det möjligt för tandläkaren att granska områden i munnen som inte syns för blotta ögat vid en vanlig visuell undersökning. Röntgen avslöjar bland annat karies mellan tänderna och under befintliga fyllningar samt förekomst av abscesser.
Bilderna hjälper också tandläkaren att kontrollera ditt benstöd och din tandställning, samt att upptäcka retinerade tänder – tänder som inte brutit fram, oftast på grund av bristande utrymme i käken. Dessutom kan röntgen visa tand- eller käkfrakturer, tumörer och hur omfattande eventuella parodontala problem är.
Vid den visuella undersökningen använder tandläkaren en tandläkarspegel och en sond – ett instrument med en böjd, spetsig ände som förs in i tändernas veck och gropar för att känna efter skador och ojämnheter. Vid sin diagnos väger tandläkaren samman fynden från undersökningen med det som framkommit på röntgenbilderna för att bestämma rätt behandling.
Som en del av undersökningen kontrollerar tandläkaren även din tandställning och utför en cancer screening av munhålan, vilket är en viktig rutin för att tidigt upptäcka förändringar som kan vara farliga.
För att kunna planera din behandling på ett konkret sätt tar tandläkaren ofta diagnostiska avtryck, så kallade wax-ups, som används för att framställa avgjutningar av dina tänder. Dessa modeller fungerar som arbetsmodeller där tandläkaren kan demonstrera olika behandlingsalternativ – till exempel att stänga mellanrum, ändra tändernas form, storlek eller position.
Fördelen med denna metod är att du som patient får en visuell demonstration av den föreslagna behandlingen, i stället för att bara få en muntlig förklaring. Det gör det lättare att förstå resultatet och att känna dig trygg med planen.
Om röntgenbilderna och undersökningen visar tecken på tandköttsproblem eller tandköttssjukdom använder tandläkaren en parodontal sond för att mäta djupet på fickorna mellan tänderna och tandköttet. Ett normalt fickdjup ligger på cirka 3 mm.
Djupare fickor är ett varningstecken och kan tyda på att du behöver parodontal behandling, i vissa fall även kirurgi, för att stoppa sjukdomsförloppet och bevara ditt tandstöd.
CBCT liknar den datortomografi som läkare använder vid medicinsk diagnostik. Skillnaden mot vanliga röntgenbilder är att CBCT ger en tredimensionell bild av munnen i stället för en tvådimensionell. Detta gör att tandläkaren kan ställa en mer exakt diagnos och bestämma den exakta positionen för exempelvis retinerade tänder.
Tekniken är särskilt värdefull vid planering av protetiska behandlingar, såsom implantat och kronor, eftersom den möjliggör en betydligt mer precis placering. Resultatet blir säkrare ingrepp och ett bättre slutresultat för dig som patient.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online