En tandbro används för att bokstavligen överbrygga gapet som uppstår när en eller flera tänder saknas. Bron kan tillverkas av olika material, exempelvis porslin, guld eller andra metalllegeringar, och vilar mot tandköttslinjen samtidigt som den fästs vid befintliga tänder eller implantat på vardera sidan om luckan. För patienter som saknar en eller flera tänder finns i huvudsak tre olika typer av tandbroar att välja mellan.
Vid en traditionell bro tillverkas två kronor som fästs på de befintliga tänderna på vardera sidan om gapet. Mellan kronorna placeras en eller flera artificiella tänder som fyller det tomma utrymmet. Kronorna, som ibland även kallas kepsar, kan fästas både på naturliga tänder och på tandimplantat. Detta är den mest förekommande lösningen och passar bra när det finns friska tänder på båda sidor om luckan.
En konsolbro fästs på endast en intilliggande tand. Fördelen är att skadan på befintliga tänder minimeras, eftersom bara en tand behöver slipas ner och förses med krona. Nackdelen är att stödet för bron blir begränsat, vilket innebär att den delen av munnen inte tål omfattande tuggbelastning. Konsolbroar används därför oftast i områden där belastningen är låg.
En Maryland-bro, även kallad harlimbro, fästs i stället med hjälp av ett starkt limfäste mot intilliggande tänder, utan att dessa behöver slipas ner för kronor. Det gör att de naturliga tänderna bevaras i stort sett orörda. Å andra sidan är denna typ av bro betydligt svagare än de andra alternativen och används därför nästan uteslutande för framtänder, där tuggbelastningen är liten.
Valet av tandbro beror på var i munnen luckan sitter, hur starka de omgivande tänderna är samt din budget och dina estetiska önskemål. En traditionell bro erbjuder bäst stabilitet, en konsolbro bevarar mer av den naturliga tandstrukturen, medan en Maryland-bro är den skonsammaste men också svagaste lösningen. Tillsammans med din tandläkare kan du ta fram den lösning som bäst motsvarar dina behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online