Tandröntgen, även kallad dental röntgen, gör det möjligt för tandläkaren att upptäcka potentiella problem med munhälsan, som karies, hål i tänderna och benförlust. Inom tandvården används i huvudsak två typer av röntgenundersökningar: intraoral och extraoral. Intraoral röntgen undersöker munhälsan inifrån och omfattar bitvingar samt okklusala och periapikala bilder. Extraoral röntgen studerar munnen utifrån och inkluderar den panoramabildning som idag finns på många tandvårdskliniker.
Den traditionella bitvingen används av tandläkare för att upptäcka tidig karies samt förändringar i bentäthet till följd av parodontit (tandlossning). Flera bilder tas för att visa detaljer om tänderna i både under- och överkäke, från käkbenet upp till tandkronan. Bitvingar används också för att kontrollera skicket på befintliga kronor och fyllningar.
Den okklusala röntgenbilden används för att visa placering och utveckling av tänderna i antingen under- eller överkäken. Den visar hela tandbågen, vilket gör det enkelt för tandläkaren att se varje tand i relation till de övriga.
Periapikal röntgen visar tandens fulla dimensioner, från kronan till bortom rotspetsen. Denna teknik används för tidig upptäckt av avvikelser i ben- och rotstrukturer, vilket gör den värdefull vid misstanke om infektioner eller skador nära rotspetsen.
Den extraorala panoramabilden ger tandläkaren en komplett översikt över hela munområdet. Alla tänder i både under- och överkäke visas på en enda röntgenbild, i stället för flera separata bitvingar. Panoramaröntgen är särskilt användbar för att snabbt identifiera retinerade tänder, tänder som är på väg att bryta fram samt fullt frambrutna tänder. Tekniken kan även användas för att diagnostisera tumörer i munhålan.
Digital röntgenbildtagning är en nyare teknik där bilderna inte behöver framkallas i mörkrum, utan omedelbart skickas till en dator där de visas på en skärm. Tekniken är mycket användbar eftersom den gör det möjligt att förstora bilderna och mer exakt identifiera problemområden. Tandläkaren kan exempelvis zooma in på ett kariesangrepp för att bedöma hur omfattande skadan på tanden är. Möjligheten att bearbeta bilden med datorhjälp underlättar också valet av rätt behandlingsmetod. Dessutom kräver digital röntgen betydligt lägre stråldoser än äldre analog teknik, vilket gör undersökningen säkrare för patienten.
Hur ofta röntgenundersökningar behöver göras avgörs individuellt utifrån patientens munhälsa, ålder och risk för karies eller tandlossning. Vissa personer behöver röntgas varje år, medan andra kan gå längre intervaller mellan undersökningarna. Tandläkaren lägger alltid tillsammans med patienten fast en lämplig kontrollplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online