Benkirurgi inom tandvården, ofta kallad ossös kirurgi, är en kirurgisk åtgärd där man formar om benet i käken som håller en eller flera tänder på plats. Behandlingen används för patienter som lider av periodontit – en allvarlig tandköttsjukdom som ofta börjar som en enkel gingivit men som med tiden kan skada både tandkött, rotfäste och käkben.
Periodontit uppstår när kroppens eget immunförsvar, i försöket att bekämpa bakterierna från en infektion i munnen, samtidigt bryter ner ben och ligament runt tänderna. En specialist inom området, en parodontolog, utför ingreppet för att jämna ut bentappningarna och reparera de skador som sjukdomen orsakat.
Behovet av benkirurgi beror på hur allvarlig periodontiten är. Vanliga symtom på sjukdomen är svullet och blödande tandkött, känsliga tänder, lös sittande tänder, tandköttsretraktion samt dålig andedräkt och en obehaglig smak i munnen.
Diagnosen ställs ofta med hjälp av ett så kallat sonderingstest, där tandläkaren mäter djupet på fickan mellan tanden och tandköttet. Är fickan djupare än normala 1–3 millimeter kan benkirurgi rekommenderas som nästa steg i behandlingen.
Ingreppet inleds med att tandköttet kring det drabbade området bedövas. Därefter fälls tandköttet tillbaka som en flik så att benet exponeras. Parodontologen undersöker sedan omfattningen av bennedbrytning och tandsten.
Efter att tandstenen tagits bort och de fickor som bildats av periodontiten rengjorts används ett höghastighetsinstrument för att forma om benet och eliminera ojämnheter. I vissa fall, när fickorna är för djupa, används ett benimplantat (bentransplantat) för att fylla ut dem.
När benet formats om eller byggts upp läggs tandköttsfliken tillbaka över benet och sys fast. Stygnen tas vanligtvis bort ungefär en vecka efter operationen. Många parontologer applicerar dessutom en skyddande massa över området efteråt, för att förhindra att matrester fastnar mellan tänderna under läkningsprocessen. Hela ingreppet tar vanligtvis cirka en timme, förutsatt att inga komplikationer uppstår.
Utvecklingen inom parodontologin har medfört flera framsteg inom benkirurgin, bland annat användningen av speciella membran som styr vävnadsregenereringen. Membranen placeras över benimplantatet och fungerar som en barriär som hindrar tandköttet från att växa ned i fickan och störa läkningsprocessen.
Det finns två vanligt förekommande typer: icke-resorberbara membran, som måste avlägsnas genom ett extra kirurgiskt ingrepp, och resorberbara membran, som kroppen själv bryter ner efter 4–6 veckor.
Benkirurgi erbjuder flera fördelar, bland annat minskade symtom på periodontit som lösa tänder, blödande tandkött och retraherat tandkött. Även om periodontit inte kan botas helt kan behandlingen lindra besvären avsevärt – särskilt i kombination med daglig tandborstning och användning av tandtråd, regelbundna besök hos tandläkaren och att man helt avstår från tobak.
Som vid alla kirurgiska ingrepp finns riskfaktorer att ta hänsyn till. Efter benkirurgi är viss blödning och svullnad normalt, och det finns en risk att en infektion utvecklas. På längre sikt kan ingreppet leda till tandköttsretraktion, ökad känslighet för värme och kyla samt karies i rotområdena inom det behandlade området.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online