Epiglottis är ett bladformat elastiskt broskflik vid tungroten, som utgör den övre gränsen för larynx (röstlådan). Den fungerar som ett ventil mellan luftvägarna och matsmältningssystemet – en liten struktur med ett livräddande arbete utförts felfritt tusentals gånger dagligen.
Anatomi
- Elastiskt brosk (flexibelt) täckt av stratifierad plattepitel (lingual yta) och respiratoriskt epitel (laryngealt yta).
- Fästet anteriorly till sköldbrosk via thyroepiglottiskt ligamente.
- Projicerat posteriorly och superiorly bakom tungbasen.
- Innervering: Intern gren av superior laryngeus nervus (CN X) – känsla; Glossofaryngeus (CN IX) – smak (lingual yta).
Fysiologi: Sväljreflexen
- Oralfas (volontär): Tungan driver bolo posteriort.
- Faryngalfas (involontär, <1 sek):
- Mjuk gom höjs → tätar nasofarynx.
- Hyoid/larynx höjs och translateras anteriorly.
- Epiglottis vikas passivt nedåt (av tungbastryck + larynxhöjning) → täcker laryngeala inloppet.
- Röstristor adduceras (sanna + falska strängar) → trippel skydd.
- Övre esofagussfinkter avslappnar.
- Farynxkonstriktorer driver bolo in i esofagus.
- Esofagusfas: Peristaltik till magen.
Klinisk betydelse
- Epiglottit: Livshotande cellulit (historiskt H. influenzae typ b; nu S. pneumoniae, S. aureus, icke-typbar H. flu). Snabb debut: hög feber, spottflöde, dysfagi, stridor, tripoadposition. Medicinskt akut – säkra luftvägen först. Hib-vaccin minskade incidens dramatiskt.
- Laryngomalaci: Lös epiglottis (omega-formad) kollapsar vid inandning → stridor hos spädbarn; brukar självlösa.
- Aspiration: Nedsatt epiglottisinversion (stroke, neuropati, post-intubation) → återkommande pneumoni.
- Intubationslandmärke: Epiglottis visualiseras för att guida endotrachealt rör genom glottis.
Evolutionär anmärkning
Epiglottis är en däggdjursanpassning som möjliggör simultan andning och sväljkoordinering. Dess nedstigning hos människor (vs. högre hos spädbarn/djur) möjliggör artikulerat tal men ökar aspirations/kvickningsrisk – en avvägning.