Luftvägshantering hos medvetslösa patienter kräver val av lämpligt hjälpmedel/manöver baserat på patientstatus och personalens utbildning.
Orofaryngealt luftvägsstöd (OPA / Guedel)
- Indikation: Medvetslös, icke-responsiv patient utan krampreflex för att förhindra tungobstruktion.
- Storlek: Mät från mungipans hörn till käkbenets vinkel (eller öra).
- Införa: Inverterad 180° rotation (vuxna) eller tungspatel (barn) för att undvika att pressa tungan bakåt.
- Fördelar: Håller luftväg öppen händefritt; underlättar suktion; möjliggör väsk-mask ventilation.
- Kontradiktioner: Medvetsam/halvmedvetsam (utlöser kramp/illamående/aspiration); oral trauma; trismus.
Käklyft (modifierad)
- Indikation: Medvetslös patient med misstänkt ryggmärgsskada (trauma) – undviker huvudbakåtböjning.
- Teknik: Fingrar bakom käkbenets vinklar, lyft uppåt; tummar på hakan för lätt öppning.
- Fördelar: Inget utrustningsbehov; bibehåller ryggmärgsjustering; kan upprätthållas vid bedömning.
- Begränsningar: Kräver två händer (begränsar andra uppgifter); utmattande; mindre effektivt än OPA/ETT för långvarig hantering; skyddar inte mot aspiration.
Beslutsalgoritm
- Medvetslös, ingen krampreflex, ingen ryggmärgsoro → OPA + Väsk-mask.
- Medvetslös, krampreflex närvarande ELLER ryggmärgsförsiktighet → Käklyft + Väsk-mask (förbered supraglottisk/ETT).
- Långvarig hantering / transport → Supraglottiskt luftvägsstöd (i-gel, King LT) eller endotrakeal intubation enligt protokoll.
OPA är överlägsen för att upprätthålla luftvägspatens hos djupt medvetslösa patienter; käklyft är ett tidsbegränsat manöver för trauma eller halvmedvetsliga tillstånd. Båda är BLS-färdigheter.
