Perioperativa temperaturfluktuationer är vanliga efter gränskbrockoperation. Att förstå etiologin vägleder lämplig hantering och förhindrar onödiga interventioner.
Vanliga orsaker
- Anestesi-inducerad hypotermi (Mest vanlig):
- Allmän anestesi orsakar vaskodilatation och påverkar termoreglering → kärnvärme omfördelas till periferin.
- Kall OP (19–22°C), kalla IV-vätskor, även små incisionser → värmeförlust.
- Nadir vid 1–2 timmar post-induktion; gradvis omvärmning över 4–6 timmar.
- Kirurgisk stressrespons: Vävnadstrauma utlöser cytokinfrigivning (IL-6, TNF-α) → hypotalamisk omställning → låggradig feber (37,5–38,5°C) POD 0–1. Självbegränsande.
- Individuell variabilitet: Ålder, BMI, sköldkörtelstatus, läkemedel (beta-blockerar försvårar vaskokonstriktion) påverkar omvärmningshastighet.
- Infektion/Komplikation (Sen, >POD 2): Kirurgisk sårinfektion, UVI, pneumoni, DVT/LE → feber >38,5°C, skälvningar, takykardi. Kräver utredning (B-status, CRP, odlingar, bilddiagnostik).
- Läkemelseffekter: Opioider (mild hypotermi), antibiotika (läkemedelsfeber), anticholinergika (försvårad svettning).
Övervakningsprotokoll
- Kärntemperatur (tympanisk/esoftageal/blåsor) var 30:e minut intraoperativt → var 4:e timme × 24 timmar postoperativt.
- Aktiv uppvärmning (forced-air filter) tills normoterm (36,5–37,5°C).
- Trenda, behandla inte isolerad låggradig feber POD 0–1 utan andra tecken.
- Eskalera: feber >38,5°C efter POD 2, eller vilken feber som helst med hemodynamisk instabilitet eller sårtecken.
De flesta fluktuationer är godartade anestesisekler. Klinisk vaksamhet skiljer fysiologiska från patologiska orsaker.
