Femoralbrock – trängning av bukhinneinnehåll genom femoraliskanalen, medialt till femoralisvenan – är berömda för att vara kliniskt tysta tills de blir akuta.
Varför diagnostik är utmanande
- Anatomisk: Femoraliskanalen är djup, smal och ligger under inguinalligamentet – palpation är svår, särskilt hos patienter med högre BMI.
- Presentation: Ofta asymptomatisk eller vagt besvär. Ingen uppenbar försvullning förrän inkarceration.
- Demografi: Vanligare hos kvinnor (bredare bäcken), äldre, multipara – grupper som kan tillskriva lärmottagning andra orsaker.
- Felidentifiering: Ofta missat för inguinalbrock, lymfkörtel, lipom eller psoasabscess.
Faran: Inkarceration & strangulering
Femoraliskanalens rigida gränser (inguinalligamentet anterior, pectinealligamentet posterior, femoralisvenan lateral, lacunärt ligamente medialt) gör den till en trång ring. När tarmen tränger in, leder ödem snabbt till inkarceration (ireducerbar) → strangulering (iskemi) → perforering → peritonit. Femoralbrock har högst stranguleringsfrekvens av alla brock (~15–20% vid presentation).
När du ska söka läkare
- Alla lärmottagningar – reducerbara eller inte.
- Lärsmärta förvärrad av stående, ansträngning, hosta.
- Plötslig allvarlig lärmottagning/bukسمärта, illamående, kräkningar, obstipation → akut (strangulering).
- Incidentellt fynd på bilddiagnostik för andra skäl.
Diagnostisk tillvägagångssätt
- Klinisk undersökning (Valsalva, stående, hostimpuls).
- Ultraljud (dynamiskt, Valsalva) eller CT (om fetma eller tvetydigt).
- Diagnostisk laparoskopi vid hög misstanke, negativ bilddiagnostik.
Tidig elektiv reparation (laparoskopisk eller öppen) rekommenderas starkt en gång diagnostiserad – akut kirurgi medför 10× högre morbiditet/mortalitet.
