Salbning = rituell applicering av olja eller salva på en person eller föremål, som betecknar vigning, bemäktigande eller läkning.
Biblisk/Teologisk
- Precster, Kungar, Profeter salbdes för gudomligt uppdrag (2 Mos 30, 1 Sam 16).
- Messias/Kristus = "Den Salbde" (hebreiska mashiach, grekiska christos).
- Läkning: Jak 5:14 – salva sjuka med olja + bön.
- Helige Ande: "Salbningen lär er allt" (1 Joh 2:27) – andakt fullmakt.
Historisk/Ceremoniell
- Kroningstekniker (brittiska, europeiska monarkier).
- Sakramental: Dop, konfirmation, prästadöme, salbning av sjuka (katolsk/ortodox).
Metaforisk
"Hon har salbningen för ledarskap" = uppfattad gudomlig gåva, karisma eller exceptionell anlag.
