Ätstörningar (ED) — anorexia nervosa, bulimia nervosa, binge-ätstörning, ARFID, OSFED — klassificeras som mentala störningar (DSM-5, ICD-11) eftersom deras kärnpatologi är psykologisk/beteendemässig, även om de producerar allvarliga medicinska komplikationer.
Varför mental/emotionell klassificering?
- Kärnpsykopatologi: Distorterad kroppsbild, övervärdering av vikt/form, rädsla för viktuppgång, kognitiv stelhet.
- Beteendedrivare: Restriktion, binge, kränkning, kompensatorisk motion — motiverade av psykologisk lidande, inte metaboliskt behov.
- Komorbiditet: 50–90% har ångest, depression, OCD, trauma, personlighetsstörningar.
- Neurobiologi: Förändrad belöningssignalering (dopamin), serotonindysreglering, insula/interoceptiv dysfunktion.
- Behandlingsmål: Psykologiska mekanismer (KBT-F, FBT, DBT) ger hållbar återhämtning; enbart medicinsk stabilisering misslyckas.
Medicinska komplikationer (Konsekvenser, inte orsaker)
- Elektrolytrubbningar, hjärtarytmier, osteoporos, GI-dysmotilitet, endokrin dysfunktion (amenorré, lågt T3), tanderosion.
- Dessa kräver samtidig medicinsk hantering men löser sig med näringsmässig/psykologisk återhämtning.
Behandlingsramverk
- Medicinsk stabilisering (elektrolyter, hjärta, återmatningssyndrom prevention).
- Nutritionell rehabilitering (strukturerade måltider, viktåterställning vid undervikt).
- Psykoterapi: KBT-F (vuxna), FBT (ungdomar), DBT (emotionsreglering), ACT.
- Psykofarmakologi: Fluoxetin (bulimi), lisdexamfetamin (BED), SSRI (komorbid ångest/depression).
- Vårdnivåer: Ambulant → IOP → PHP → boende → stationär (medicinsk/psykiatrisk).
Prognos
Tidig intervention → bättre utfall. AN: ~50% full återhämtning, 30% delvis, 20% kronisk. BN/BED: högre remissionsrater. Dödlighet högst av psykiatriska störningar (AN: 5–10%/decennium).
