En oftalmoskop är ett handhållet instrument som används för att undersöka ögat inre strukturer (fundus), inklusive nätthinnan, optikuspapillen, macula, nätthinnans kärl och glaskroppen.
Typer av oftalmoscoper
- Direkt oftalmoskop: Handhållet, ~15x förstoring, litet synfält. Används för rutinmässig screening av optikuspapill och kärl.
- Indirekt oftalmoskop: Huvudmonterad med kondensatorlinse (20D/28D), lägre förstoring (~2–5x), brett synfält, stereoskopisk vy. Guldstandard för undersökning av nätthinnans periferi, förlossningar och revor.
- PanOptic / Icke-mydriatiska kameror: Bredare direkt oftalmoscoper; screeningkameror som fångar fundusfoton utan pupillfördilatation.
Vem använder en oftalmoskop?
- Oftalmologer (MD/DO): Medicinska och kirurgiska ögonspecialister – full diagnostisk och terapeutisk användning.
- Optometristar (OD): Primära ögonvårdsgivare – rutinerade fundusundersökningar, sjukdomsövervakning, remiss.
- Andra läkare: Neurologer (papilledem), akutmottagning (trauma, subaraknoidalblödning), barnläkare (röd reflex screening), endokrinologer (diabetisk retinopati screening).
- INTE Optiker: Optiker levererar och anpassar glasögon och kontaktlinser utifrån recept. De diagnostiserar inte ögonsjukdomar eller använder oftalmoscoper.
Viktiga kliniska tillämpningar
- Screening för diabetisk retinopati (mikroaneurysmer, blödningar, exsudat)
- Glaukomutvärdering (optikus-kopparförhållande, RNFL)
- Hypertensiv retinopati (AV-nipping, bomullsubb fläckar)
- Makuladegeneration (drusen, blödning)
- Nätthinnarevor/förlossning (indirekt föredras)
- Papilledem (tecken på ökad intrakraniellt tryck)
Fundusundersökning är en kritisk komponent av både ögonvård och screening för systemiska sjukdomar. Rätt verktyg och utbildad undersökare gör skillnad.
