Labiaplastik är en typ av kosmetisk kirurgi som oftast används för att minska storleken på de inre blygdläpparna (labia minora) – huden som omger vaginalöppningen. I takt med att samhället har blivit mer accepterande mot olika former av kosmetiska ingrepp har labiaplastik blivit allt vanligare.
Hos de flesta kvinnor syns de inre blygdläpparna endast när benen är åtskilda. Den normala anatomin innebär att de yttre blygdläpparna (labia majora) täcker eller döljer de inre blygdläpparna när benen är slutna eller ligger nära varandra. I vissa fall är dock de inre blygdläpparna ovanligt stora och förblir synliga även när benen är slutna eller endast något åtskilda.
Utsatta inre blygdläppar kan leda till självmedvetenhet och distans i relationer. Utöver pinsamhet kan tillståndet också orsaka obehag under samlag, vid träning eller när man bär tajta byxor. Beroende på hur tajta plaggen över underkroppen är kan den ovanliga strukturen till och med vara synlig när kvinnan är fullt påklädd.
Förstorade inre blygdläppar är oftast medfödda, det vill säga ärftliga. Det finns dock även fall där storleken ökar till följd av hormonella förändringar eller förlossningar.
Det finns tre huvudsakliga operationsmetoder som kirurgen och patienten kan välja mellan vid labiaplastik:
1. Traditionell teknik: Plastikkirurgen eller gynekologen som utför blygdläppsminskningen tar bort den del av de inre blygdläpparna som förblir exponerad när benen är slutna. Kirurgen syr därefter över den råa kanten.
2. Kilteknik: Här minskar kirurgen överflödig vävnad genom att ta bort en kilformig bit vävnad från mitten av blygdläppen. Den övre och nedre delen förenas sedan. Fördelen med denna teknik är att kirurgen kan bevara ett naturligt utseende på läppens kant.
3. Laserteknik: Vid laserbaserad labiaplastik används laser för att trimma bort överflödig vävnad. Även om detta ingrepp går snabbare ger metoden inte samma naturliga utseende på kanterna som kiltekniken.
Labiaplastik kan utföras med lokalbedövning, nivå 2 intravenös sedering (IV-sedering) eller nivå 3 allmän anestesi. Alla tre alternativ är godtagbara, men de flesta kirurger föredrar IV-sedering. Nivå 2 IV-sedering anses generellt säkrare och medför inte de besvär som allmän anestesi kan orsaka, exempelvis dåsighet efter operationen, illamående, kräkningar samt biverkningar av intubation. Intubation innebär att gaserna som framkallar medvetslöshet förs in via en slang som placeras i luftstrupen.
Läkningstiden varierar från person till person, men den genomsnittliga återhämtningstiden är cirka 10–14 dagar. Vanligtvis får patienten åka hem dagen efter operationen med rekommendation att vila, undvika att sitta stilla länge åt gången (till exempel vid längre bilresor) och vårda den intima hygienen flera gånger per dag.
Hygienråden innebär vanligtvis att man tvättar området med en intimtvål eller en mild antiseptisk tvål efter varje toalettbesök. Användning av dammskydd som byts regelbundet rekommenderas också.
Ett exakt pris kan inte anges för varje enskilt fall, men labiaplastik kostar vanligtvis mellan 3 500 och 8 000 amerikanska dollar. Variationen beror på flera faktorer, bland annat var läkaren praktiserar. Avgiften avser endast kirurgens arvode och täcker inte eventuella extra kostnader.
Även om det kan finnas medicinska skäl att utföra ingreppet klassar de flesta sjukförsäkringsbolag labiaplastik som kosmetisk kirurgi. En sådan klassificering innebär i de flesta fall att försäkringen inte täcker mycket, om något alls, av kostnaderna.
En heltäckande totalkostnad får man av den konsulterande läkaren. Som patient bör du se till att summan inkluderar alla kostnader som kan uppkomma. De flesta kirurger som erbjuder labiaplastik har även finansieringslösningar, och potentiella patienter får ofta flera olika betalningsalternativ att välja mellan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online