Kirurgiska ingrepp vid malocklusion – det vill säga felställningar av tänder och käkar – övervägs när enbart ortodontisk behandling inte räcker för att åtgärda underliggande skelettavvikelser eller allvarliga käkdeformiteter. Här går vi igenom de vanligaste situationerna då operation kan bli nödvändig.
När det finns en betydande skillnad i käkarnas storlek eller läge kan kirurgi behövas för att korrigera de underliggande skelettproblemen. Det handlar ofta om ortognatisk kirurgi, som syftar till att ställa käkarna i rätt position för förbättrad funktion och estetik.
Vissa personer har tänder som inte kan bryta fram normalt på grund av utrymmesbrist eller onormal placering. I dessa fall kan kirurgisk friläggning och omplacering av den aktuella tanden vara nödvändig för att skapa ett fungerande bett.
Personer som föds med läpp-, käk- eller gomspalt behöver ofta en kombination av kirurgisk och ortodontisk behandling för att korrigera defekterna och uppnå normal funktion i mun och näsa.
Vid svår obstruktiv sömnapné kan operation rekommenderas för att förbättra luftvägen. Det görs genom att korrigera käkdeformiteter eller utöka luftvägens utrymme, vilket minskar andningsuppehållen under natten.
För personer med markant ansiktsasymmetri eller synliga deformiteter kan kirurgi användas för att korrigera obalanserna och samtidigt förbättra ansiktets harmoni och utseende.
Vid ansiktstrauma eller käkbrott kan operation behövas för att reparera och återställa de drabbade strukturerna, så att både funktion och utseende återfås.
Innan ett kirurgiskt ingrepp övervägs är en noggrann utredning av en ortodont tillsammans med en specialist i oral och maxillofacial kirurgi avgörande. De bedömer svårighetsgraden av bettfelet, tar hänsyn till patientens individuella behov och medicinska historia samt avgör om operation är bästa vägen framåt för att uppnå önskade funktionella och estetiska resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online