Normal läkning vs. Patologiska förväxningar
Efter omskärelse bör glanspenisen vara helt utsläppt. Hudbridging (förväxningar) mellan skaftshuden och glanskorona är en vanlig mindre komplikation, som inträffar vid 5–15 % av spädbarnsomskärelser.
Typer
- Fysiologiska/Mindre: Tunna, avaskulära, asymtomatiska. Löses ofta spontant med tillväxt/erektioner.
- Täta/Vaskulariserade: Tjocka, fibrosa, kan fästa glans, orsaka krumning, fånga smegma, besvär, ballongbildning vid vattnande.
När utredning söks
- Förväxning sträcker sig >50 % av koronalranden.
- Smärta, blödning, ballongbildning vid vattnande.
- Peniskrumning (chordee) utvecklas.
- Återkommande balanit (inflammation/infektion under förväxning).
- Föräldraros/kosmetiskt problem.
Hantering
- Observation: De flesta mindre förväxningar löser sig spontant vid 3–5 års ålder.
- Topisk steroid (t.ex. betametason 0,05 %): Tunna förväxningar – applicera 2 ggr/dag × 4–6 veckor med mjuk manuell traction. Succésats ~70–80 %.
- Kontorslysering: Efter topical anestesi (EMLA), skarpt fripreparat. Snabbt, minimal blödning.
- Kirurgisk revision (OP): Täta, vaskulariserade, återkommande, eller med chordee. Excisjon + reapproximation.
Forebyggande
- Postoperativt: Applicera vaselinsgass på glans i 24–48 h, sedan Vaseline/A&D-salva vid varje blöjbyte × 1–2 veckor för att förhindra rava ytor att klä ihop.
- Adequat hudborttagning vid initial ingrepp.
De flesta förväxningar är godartade och hanterbara. Barnurolog utredning om osäkerhet.
