En läkare troligen beställer en stelkrampsbooster när en patient har drabbats av ett stickhål som medför förhöjd risk för stelkrampinfektion. Detta gäller särskilt om såret uppvisar något av följande kännetecken:
Riskfaktorer som utlöser behov av stelkrampsbooster
- Djupt stickhål – djupa sår skapar syrefattiga miljöer där stelkramsbakterien Clostridium tetani trivs och förökar sig.
- Smutsigt sår – jord, smuts eller avföring i såret ökar risken för bakteriell kontaminering avsevärt.
- Sår orsakade av rostiga eller kontaminerade föremål – exempelvis spikar, trådar eller verktyg som legat utomhus.
- Sår i områden med sämre blodförsörjning – nedsatt blodcirkulation försämrar kroppens naturliga förmåga att bekämpa infektion.
- Patienter med nedsatt immunförsvar – personer med försvagat immunsystem löper större risk att utveckla allvarlig infektion även efter mindre sår.
Vid sådana skador bedömer läkaren patientens vaccinationsstatus och ordinerar i regel en stelkrampsbooster om den senaste vaccinationen ägde rum för mer än fem till tio år sedan, beroende på sårets karaktär. I vissa fall ges även tetanusimmunglobulin som extra skydd, särskilt hos opåverkade eller delvis vaccinerade patienter.
