Vägledande principer för peroperativ anestetisk titrering
Anestetisk djup justeras kontinuerligt baserat på multimodal övervakning. Ingen fast formel existerar — dosering individualiseras till patient och kirurgisk stimuli.
Kärnbestämningsfaktorer
- Patientfaktorer: Ålder, vikt, BMI, komorbiditet (kardiell, pulmonell, renal, hepatisk), fragilitet, farmakogenomik (t.ex. CYP2B6, BChE-varianter).
- Basdos: Ålders- och viktbaserad MAC (minimal alveolär koncentration) för flyktiga; target-controlled infusion (TCI) modeller för IV (propofol, remifentanil).
- Kirurgisk stimuliintensitet: Incision, laparoskopi, benarbete, laparotomi — var och en kräver djupare plan.
- Anestetikas verkningssäte: Flyktiga (CNS), opioid (ryggmärg/supraspinal), NMBA (neuromuskulär förbindelse) — distinkta övervakning.
- Ingreppets varaktighet: Kontextberoende halveringstid (remifentanil unik); ackumulerande flyktiga/IV-ämnen.
Övervakningsguidade justeringar
- Hemodynamik: HR, BT (artärlinje) — surrogate för sympatisk respons till noception.
- Bearbetad EEG (BIS, PSI, Entropi): Mål 40–60 för allmän anestezi.
- Neuromuskulär övervakning (TOF): Vägled NMBA-dosering/återställning.
- Ändtidskoncentration ämne (EtAA): Bekräfta inspirerad/levererad match.
- Kliniska tecken: Tårflöde, svettning, rörelse, pupillstorlek.
Individuell variabilitet & återvaknande
- Äldre, fetma, hjärtpatienter behöver 20–50% dosminskning.
- Rödhåriga kan kräva mer flyktig anestetika.
- Återvaknande: Tapera ämnen, säkerställ återställning, normotermi, normokapni, adekvat analgetik.
