Lumbal lordos och diskdesiccation: Normal åldring vs. patologi

Lumbal lordos är den normala, fysiologiska inåtbockningen av nedre ryggmärg (L1–L5). Den utvecklas i barndomen när vi lär oss gå, balanserar ryggen över bäckenet. Det är ingen diagnos – det är anatomi.

Diskdesiccation (Disktorrhet)

Mellanvägskivor är ~80% vatten vid födelse (nucleus pulposus). Med ålder förlorar de proteoglykaner och vatteninnehåll, blir styvare, kortare och mindre compliant. Detta är normal åldring, inte inneboende patologisk.

• Desiccation börjar på 20-talet, fortskrider gradvis.
• På MRI: förlust av hög T2-signal i nucleus (mörk disk).
• Kan bidra till längdförlust, minskat smidighet, och förändrad belastningsfördelning.

Lumbala vertebras nomenklatur

De fem lumbala vertebras benämns L1 (superior) till L5 (inferior). De har inga individuella namn som cervicala vertebras (atlas, axis). L5 artikulerar med S1 (korsbenet) vid lumbosakrala övergången – en högbelastad övergångszon.

När det blir kliniskt

• Symptomatisk diskdegeneration: Smärta från anulära sprickor, inflammation, instabilitet.
• Disherniering: Nucleus tränger genom anulus → nervkompression (radikulopati).
• Spinal stenös: Diskhöjdminskning + ligamentum flavum hypertrofi + facetartros → förträngd kanal/foramina.
• Spondylolisthesis: Vertebral glidning (ofta L4-5 eller L5-S1).

Bildfynd (desiccation, bulging) är vanliga hos symptomfria. Behandling riktar sig mot symtom och funktion, inte bara MRI-utseende.