LASIK är den vanligaste refraktiva ögonoperationen för att förbättra synen. I grunden innebär ingreppet att kirurgen skapar en tunn flik i hornhinnan som viks åt sidan, varefter en laser korrigerar brytningsfelet under ytan. Fliken läggs sedan tillbaka och fäster av sig själv mot ögat. Fördelarna med LASIK är att ingreppet orsakar litet obehag och att återhämtningen är mycket snabb.
Det finns dock många personer som inte kan genomgå LASIK. En av de vanligaste orsakerna är en tunn hornhinna, eftersom det inte finns tillräckligt med vävnad för att skapa en säker flik. För dessa patienter har alternativa metoder utvecklats, både kirurgiska och icke-kirurgiska. Här går vi igenom de viktigaste alternativen.
PRK är föregångaren till LASIK och är fortfarande den näst mest populära laserkorrigeringen av synen. Istället för att skapa en hornhinneflik skrapas hornhinnans yttersta cellskikt, epitelet, bort – antingen med kirurgiska instrument eller med en laser. Därefter utförs själva laserkorrigeringen.
Den stora fördelen med PRK är att komplikationer relaterade till fliken helt uteblir, vilket gör metoden till ett utmärkt val för personer med tunn hornhinna. Nackdelen är att smärtan kan vara större och att läkningstiden är längre än vid LASIK.
Laser Epithelial Keratomileusis, oftast förkortat LASEK, liknar LASIK på det sättet att även här skapas en flik – men istället för ett blad används kemiska medel som löser upp bindningarna mellan cellerna. Efter att lasern har korrigeraat synen läggs fliken tillbaka på plats och ett bandage skyddar ögat under läkningen.
LASEK är också ett bra alternativ när hornhinnan är tunn. Normalt opereras bara ett öga åt gången. Obehaget är större än vid LASIK, men återhämtningstiden är betydligt kortare än efter PRK.
Epi-LASIK är mycket likt LASIK och är, precis som PRK och LASEK, ett bra alternativ för personer med tunna hornhinnor. Vid denna metod skapas en hornhinneflik, men den består av ett betydligt tunnare skikt än vid LASIK. Fliken separeras med ett specialinstrument som kallas mikrokeratom. Efter ingreppet appliceras ett bandage som skyddar ögat medan epitelet läker.
Konduktiv keratoplasti (CK) och radiokeratoplasti (RK) är mindre invasiva metoder som passar särskilt bra för personer över 40 år eller de som har svårt att fokusera på objekt nära – ett tillstånd som kallas presbyopi. Radiovågor respektive värmeenergi appliceras på hornhinnan, vilket får den att omformas och därmed förbättra fokuseringsförmågan.
Få läkare använder idag denna teknik, och det råder viss osäkerhet kring hur beständiga resultaten är. På kort sikt ger dock behandlingen omedelbar effekt med minimalt obehag. Metoden kan även utföras på ögon som tidigare opererats med LASIK.
Vid ett intraokulärt linsimplantat, även kallat refraktivt linsbyte, tar kirurgen bort ögats egen lins och ersätter den med en konstgjord lins. Metoden påminner starkt om gråstarrsoperation och fungerar bra när en hög grad av korrigering behövs, exempelvis vid kraftig översynthet eller närsynthet.
Nackdelarna är att ingreppet är dyrare än LASIK och att risken för komplikationer är högre, eftersom kirurgen faktiskt måste tränga in i ögat.
En annan refraktiv operation är radiell keratotomi, en äldre metod som i princip har ersatts av LASIK. Andra möjligheter är implanterbara kontaktlinser, exempelvis Visian, Verisyse och ICL från Staar Surgical. Orthokeratologi är ytterligare en teknik, där hornhinnan gradvis formas om med hjälp av speciella kontaktlinser som bärs nattetid.
Silikonhydrogel-linser kan bäras i upp till 30 dagar utan att tas bort, och det finns flera andra typer av långtidslinser på marknaden. Självklart förblir traditionella glasögon och vanliga kontaktlinser ett fullt gångbart alternativ för dem som inte vill eller kan genomgå någon form av operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online