En ileostomi är ett kirurgiskt ingrepp där en del av tunntarmen dras fram genom ett snitt i huden på bålens framsida, delas delvis och sys fast i snittets kant, så att avföringen kan lämna kroppen utan att passera tjocktarmen. En loopileostomi är en särskild form av ileostomi som är relativt enkel att återställa. Därför används den ofta som ett mellanliggande ingrepp som lägger grunden för framtida operationer.
Vid den standardiserade loopileostomin lossar kirurgen några centimeter bindväv mellan tarmvecken och drar fram den frigjorda tarmslingan genom ett snitt i huden på nedre delen av buken, vilket skapar ett veckat, slingformat utskott. Därefter förs en liten plaststång in under slingan för att hindra den utträngda tarmen från att glida tillbaka in i kroppen.
När slingan är säkrad gör kirurgen ett snitt i tarmväggen, som då öppnas i två separata öppningar, så kallade stomier. Den ena stomien leder till den övre delen av mag-tarmkanalen och förses med en påse för uppsamling av avföring. Den andra stomien leder till tjocktarmen och används främst för att tömma överflödigt slem från tarmarna.
Observera att även om tarmväggen skärs upp separeras inte tarmen helt – en del av väggen lämnas intakt, vilket underlättar en senare stängning av ileostomin vid framtida operationer.
Medan en standardiserad loopileostomi ger två stomier på samma snittyta, ger en dubbelrörsileostomi två stomier på två olika platser. Ingreppet börjar ungefär som vid loopileostomin, alltså att bindväven lossas från tarmen och några centimeter dras fram genom ett snitt i bukväggen.
Om dock en del av mag-tarmkanalen nedanför stomien (men ovanför den nedre delen av tjocktarmen) är sjuk, gör kirurgen ett andra snitt och drar fram ytterligare en tarmsektion, belägen under den sjuka delen, genom detta. När båda utskotten är säkrade delar kirurgen var och en av dem helt på mitten, syr igen ändarna på den sjuka sektionen, tar bort hela den sjuka delen och syr sedan de återstående tarmöppningarna till respektive snittytor.
Den nedre stomien utsöndrar fortfarande slem, medan den övre stomien utsöndrar avföring. Huvudskillnaden jämfört med standardmetoden är alltså att det finns två separata snittytor.
Hartmanns påse är i princip en hybrid mellan den standardiserade och dubbelrörsproceduren, och metoden kan använda antingen ett eller två snitt. I versionen med ett snitt dras tarmen fram och delas helt. Den tarmdel som leder till tjocktarmen sys eller kläms ihop och läggs tillbaka in i kroppen. Den andra stomien sys fast i snittet så att en påse kan anslutas.
Versionen med två snitt motsvarar i princip en dubbelrörsoperation, med skillnaden att den nedre stomien försluts och läggs tillbaka in i kroppen i stället för att sys fast vid hudytan.
Valet mellan dessa metoder beror på patientens diagnos, sjukdomens omfattning och om ileostomin bedöms bli temporär eller permanent. Loopileostomi föredras ofta när en återställning planeras, eftersom tarmens kontinuitet delvis bevaras, medan dubbelrörs- och Hartmanns-metoderna används när en sjuk tarmsektion behöver tas bort helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online