Adenoiderna sitter i övergången mellan näshåla och svalg, längst bak i näsan. Deras främsta uppgift är att skydda kroppen mot sjukdomar genom att fånga skadliga bakterier i sin svampiga vävnad. Paradoxalt nog gör just detta att adenoiderna själva lätt drabbas av infektioner. När infektionerna blir återkommande och antibiotika inte längre har effekt kan läkaren rekommendera kirurgisk borttagning av adenoiderna – ett ingrepp som kallas adenoidektomi. Operationen utförs oftast på barn, eftersom adenoidvävnaden vanligtvis krymper naturligt med åldern.
En adenoidektomi utförs ofta samtidigt som en tonsillektomi (borttagning av tonsillerna), eftersom både adenoider och tonsiller kan bidra till infektioner och ligger nära varandra. Operationen kräver narkos, så barnet är sövnt under hela proceduren.
Kirurgen håller munnen öppen med ett speciellt instrument och använder sedan ett verktyg som liknar en sked – en så kallad curett – för att skrapa bort adenoidvävnaden. Ett mikrodebrider, som hjälper till att skära bort den svampiga vävnaden, kan också användas. Blödningar stoppas genom kauterisering, varefter området packas med bomull som absorberar blodet.
Trots att kirurgen vidtar åtgärder som kauterisering och komprimering för att minska blödningen kan det i mycket sällsynta fall uppstå en kraftig blödning som kräver blodtransfusion. Föräldrar bör prata med barnets kirurg om sin inställning till blodtransfusion, eller om familjen önskar donera blod i förväg inför ingreppet.
Eftersom adenoidernas funktion är att samla bakterier finns det risk att bakterier ansamlas i operationsområdet efter ingreppet. Som förebyggande åtgärd kan läkaren förskriva antibiotika. Symtom som svullnad, feber eller andningsbesvär kan vara tecken på infektion och bör alltid utredas och behandlas.
Eftersom ingreppet sker i närheten av näshålan och omgivande vävnader kan ett tillstånd som kallas velofaryngeal insufficiens uppstå. Det innebär att svalget inte stänger helt mot näshålan, vilket gör att luft läcker ut genom näsan när personen talar. Detta ger upphov till hypernasalitet – en nasal klang i rösten som kan påverka tonhöjden.
Området längst bak i svalget kan vara svullet efter operationen, vilket kan göra det svårt att svälja. Besvären är oftast tillfälliga, men om området inte läker ordentligt kan sväljsvårigheterna bestå. Kvarstår problemen bör föräldrarna söka medicinsk hjälp för att utesluta infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online