Borttagning av näspolyper – effektiva metoder och behandlingar

Näspolyper är ofta tårformade tillväxter som kan uppstå på utsidan av näsan samt inne i bihålorna och längs slemhinnorna i näsgångarna. De är normalt godartade och bildas i huvudsak genom kronisk inflammation i näsans slemhinnor. Personer med allergisk rinit eller svullnad i slemhinnorna till följd av aspirinöverkänslighet kan drabbas av polyper. Även vuxna och barn med cystisk fibros löper större risk att utveckla polyper. Det finns flera olika sätt att ta bort näspolyper – både kirurgiskt och icke-kirurgiskt.

Kirurgisk borttagning av näspolyper

Polypektomi och endoskopisk bihålekirurgi är de två vanligaste operationerna för att avlägsna näspolyper och är ofta många läkares förstahandsval när det gäller kirurgisk behandling.

Vid en polypektomi, som oftast används för att ta bort mindre näspolyper, använder kirurgen ett mekaniskt suginstrument eller ett debrideringsverktyg som extraherar och skär bort den mjuka vävnad som polypen består av. Vid endoskopisk bihålekirurgi förs ett endoskop in i näshålan. Med hjälp av förstorande instrument kan kirurgen se polyperna tydligt och skära bort dem noggrant.

Vanligtvis utförs både endoskopiska bihåleoperationer och polypektomier som öppenvårdsingrepp, men ingreppen kan kräva att du bedövs med narkos.

Icke-kirurgisk borttagning av näspolyper

Med kortikosteroider, såsom flutikason, budesonid eller beklometason, kan din läkare ofta hjälpa till att krympa polyperna utan mer invasiva kirurgiska metoder. Om lokala kortikosteroider inte ger tillräcklig effekt ordineras ofta orala steroidläkemedel, exempelvis prednison, istället. Eftersom prednison och andra kortikosteroider ofta har biverkningar är behandlingen med dem vanligtvis mycket kortvarig.

Genetisk benägenhet för näspolyper

Enligt Mayo Clinic är näspolyper som förekommer i familjer sannolikt resultatet av en gen vid namn HLA DR7 som har ärvts av familjemedlemmar över generationerna. Vidare visar forskning publicerad i Journal of Laryngology and Otology från Cambridge University att om en person i ett par enäggstvillingar utvecklar näspolypos är det troligt att tvillingsyskonet också drabbas av samma tillstånd.