Behandling av avsliten peroneussena

Peroneussenan, en sena i underbenet och fotleden, kan behandlas antingen med eller utan kirurgi, beroende på bristningens art och omfattning. Eftersom det är en relativt ovanlig skada saknas det kliniska studier som kan styra behandlingsplanerna, vilket gör att vården ofta bygger på erfarenhet och individuella bedömningar.

Peroneussenans anatomi

Peroneussenan består av två delar: peroneus longus och peroneus brevis. Dessa två senor löper sida vid sida längs utsidan av underbenet, vrider sig runt fotknölen och fäster sedan vid var sin del av foten. Tillsammans hjälper de till att stabilisera fotleden och kontrollera fotens rörelser.

Orsaker till skada

Skador på peroneussenan, inklusive bristningar, uppstår oftast vid överbelastning i samband med idrottsliga aktiviteter. Skadan kan även hänga samman med felställningar i fotleden eller upprepade vrickningar som successivt försvagar senvävnaden. Löpare, fotbollsspelare och andra idrottare som utsätter fotleden för snabba riktningsändringar löper större risk.

Konsensusmetod vid behandling

På grund av bristen på omfattande kliniska studier om peroneussenebristningar använder läkare ofta en så kallad konsensusmetod. Det innebär att behandlingsbeslut fattas utifrån professionella bedömningar och erfarenheter från enskilda fallstudier, snarare än utifrån fastställda, reglerade behandlingsstandarder.

Konservativ vård

Vid mindre bristningar inleds vanligtvis en konservativ vårdplan i syfte att uppnå full återhämtning utan operation. Detta innefattar icke-kirurgiska behandlingar som:

• Antiinflammatoriska läkemedel för att minska smärta och svullnad
• Fysioterapi för att återuppbygga styrka och rörlighet
• Hjälpmedel som hälkil eller stödjande ortoser för att avlasta senan

Det är dock viktigt att komma ihåg att även mindre bristningar kan kräva kirurgi, beroende på hur effektiv den konservativa behandlingen är samt om det finns annan skadad vävnad i området.

Kirurgisk behandling

Vid allvarliga bristningar krävs kirurgi. Som tumregel bör patienter överväga operation om mer än 50 procent av peroneussenan har brustit. Om kirurgen inte kan reparera den skadade senan direkt kan det bli nödvändigt att utföra en sentransplantation eller senöverföring, där en del av senan eller hela senan ersätts med vävnad från en annan sena.

Efter en operation följer vanligtvis en rehabiliteringsperiod med immobilisering följt av fysioterapi för att återfå funktion och styrka i fotleden.