Nästan alla drabbas av ryggsmärta vid någon tidpunkt under livet. Smärtan kan variera från mild och övergående till så intensiv att den blir invalidiserande. Enligt National Institutes of Health (NIH) behöver nästan 90 procent av alla med ryggsmärta ingen behandling alls, medan cirka 5 procent av befolkningen lider av kroniska och försvagande ryggproblem. Ryggkirurgi utförs vanligtvis endast i dessa allvarliga fall, när icke-invasiva behandlingsmetoder som sjukgymnastik, medicinering och vila inte har gett någon förbättring.
Enligt NIH finns det två huvudgrupper av patienter som behöver operation för att korrigera sina ryggproblem:
Vid en diskektomi avlägsnas det bråckiga partiet av en disk för att lindra irritation och inflammation i en nerv. Ingreppet innebär vanligtvis fullständig eller partiell borttagning av kotans bakre båge (lamina) för att kirurgen ska kunna nå det skadade bråcket.
En mikrodiskektomi går till på samma sätt som en konventionell diskektomi – diskbråcket eller den skadade delen av disken avlägsnas genom ett snitt i ryggen. Skillnaden är att snittet är betydligt mindre och att kirurgen använder ett förstorande mikroskop för att hitta disken. Utöver att minska smärtan ger mikrodiskektomin mindre vävnadsskada och ett mindre synligt ärr.
Vid en laminektomi avlägsnas det ben som ligger ovanför ryggmärgskanalen. Ingreppet vidgar kanalen och utförs för att lindra nervtryck som orsakas av spinal stenos.
När en kombinerad laminektomi och diskektomi utförs tas en del av lamina (bendelen på kotans baksida) bort tillsammans med en bit av ett ligament. Diskbråcket avlägsnas därefter genom snittet.
Vid en steloperation sammanfogas två eller flera kotor permanent med hjälp av bentransplantat, skruvar och stavar. Syftet är att förhindra att skadade kotor glider ur läge. Benet till transplantatet hämtas ofta från en annan del av kroppen, exempelvis bäckenet eller höften. Operationen kan lindra smärta genom att stabilisera en kotfraktur.
Under en vertebroplastik injicerar kirurgen bencement i komprimerade kotor, vilket kan bero på trauma eller benskörhet (osteoporos). Ingreppet hjälper till att stabilisera frakturer och minska smärtan.
Ett liknande men dyrare ingrepp som kallas kyfoplastik innebär att en ballongliknande anordning förs in i kotan för att expandera den, innan bencementet injiceras.
Inplanterade konstgjorda diskar är relativt nya implantat som kan användas som alternativ till steloperation vid smärtsam rörlighet mellan två kotor, orsakad av en degenererad eller skadad disk. Fördelen är att rörelseförmågan i ryggraden bevaras till större del.
Laserkirurgi används ibland hos patienter med diskbråck som lider av ländryggssmärta och utstrålande smärta i benet. Kirurgen för in en tunn nål i disken, som sänder en kort puls av laserenergi för att förånga diskvävnaden. Detta krymper disken och lindrar trycket på omgivande nerver.
Ryggkirurgi är alltid en sista utväg och bör endast övervägas efter noggrant utredning och när konservativa behandlingar misslyckats. Vilken metod som passar bäst beror på diagnosens art, smärtans orsak samt patientens allmänna hälsa. Rådfråga alltid en ortoped eller ryggkirurgisk specialist för att få en individuell bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online