Whipple-operationen, även kallad pankreatikoduodenektomi, är ett omfattande bukkirurgiskt ingrepp som främst utförs för att behandla cancer i bukspottkörteln. Bukspottkörteln är ett livsviktigt organ som producerar enzymer som hjälper till att smälta maten, samt kroppens insulin – hormonet som reglerar blodsockernivån.
Operationen har fått sitt namn efter den amerikanske kirurgen Allen Oldfather Whipple, som utvecklade och förfinade tekniken för pankreatikoduodenektomi. År 1935 presenterade han sin förbättrade metod, som sedan dess har blivit en etablerad standard inom bukkirurgin.
Under ingreppet avlägsnar kirurgen huvudet på bukspottkörteln, större delen av tolvfingertarmen (den övre delen av tunntarmen) och i vissa fall även en del av magsäcken. Gallblåsan tas också bort under samma operation. När organen tagits bort rekonstrueras matsmältningskanalen, så att maten åter kan passera genom systemet på ett fungerande sätt.
De vanligaste komplikationerna efter en Whipple-operation är fördröjd magtömning och pankreasfistel – en onormal förbindelse mellan bukspottkörteln och andra bukorgan. Andra möjliga risker inkluderar infektioner, blödningar och läckage från de nya sambanden mellan organen.
Efter operationen lägger patienten normalt en till två veckor på sjukhus. Tillfrisknandet kan vara långsamt och smärtsamt, och kosten behöver byggas upp gradvis med små portioner åt gången. Många patienter får även kompletterande behandling efter operationen, exempelvis kemoterapi.
Forskning visar att överlevnaden ökar betydligt om operationen utförs på ett sjukhus där många Whipple-ingrepp görs varje år. Sjukhusets erfarenhet och operationsvolym spelar alltså en avgörande roll för behandlingens framgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online