Kapselkontraktion är en ansamling av ärrvävnad som ofta uppstår i samband med plastik- eller rekonstruktionskirurgi. Tillståndet förknippas främst med bröstimplantat, men kan även utvecklas runt andra kirurgiska implantat, till exempel konstgjorda leder eller pacemakers.
Enligt Mayo Clinic omger ärrvävnaden vid kapselkontraktion inte bara implantatet – den kan så småningom också börja klämma ihop det, vilket orsakar obehag, nedsatt rörlighet och smärta.
Kapselkontraktion som uppstår inom det första året efter operationen betraktas som tidig. Vid tidiga kontraktioner utlöses ärrvävnadsbildningen ofta av bakterien Staphylococcus epidermidis. Bakterien är i sig harmlös, men den stimulerar ärrvävnaden att dra ihop sig runt implantatet.
Sen kontraktion inträffar mer än ett år efter operationen och beror ofta på att ett silikonimplantat har brustit. Silikonen irriterar den omgivande ärrvävnaden och orsakar en inflammation.
Behandlingen består vanligtvis av kirurgisk borttagning av både implantatet och den omgivande ärrvävnaden. Andra behandlingsalternativ inkluderar massage eller ultraljudsbehandling för att mjukgöra och lösa upp den förtjockade vävnaden.
Att välja implantat med koksaltlösning istället för silikon vid bröstförstoring eller bröstrekonstruktion kan minska risken för sen kapselkontraktion. Enligt American Society of Plastic Surgeons kan även en så kallad "no-touch"-metod vid implantatkirurgi bidra till lägre risk. Metoden innebär att endast huvudkirurgen hanterar implantatet direkt och att handskarna tvättas kontinuerligt under ingreppet för att minimera risken för bakteriekontaminering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online