Labrum är en ringformig broskskiva i axeln som omger ledpannan och stabiliserar leden mellan skulderbladet och överarmsbenet. Brosket kan spricka till följd av fysiska skador eller den belastning som idrott och träning medför.
Det finns två huvudsakliga metoder för att reparera ett skadat labrum: artroskopi och öppen operation. Vid artroskopi görs små snitt, genom vilka kirurgen arbetar med hjälp av en kamera och smala instrument. Vid en öppen operation öppnas axelleden däremot helt. Skadans omfattning avgör vilken metod som används. En naturlig konsekvens är att öppna ingrepp ger större synliga ärr än artroskopisk kirurgi.
I vissa fall kan ärrvävnaden bli besvärande – kännas stel, spänd eller vara kosmetiskt störande. Här är en guide för hur du går tillväga för att få bort ärrvävnad efter en labrumreparation.
Börja alltid med att konsultera vårdpersonal för att fastställa vilken metod för ärrborttagning som passar dig bäst. Det finns flera olika tekniker med varierande grad av invasivitet. Diskutera dina alternativ både med den kirurg som utförde labrumreparationen och med en annan läkare som specialiserat sig på ärrbehandling.
Tänk på att den fullständiga återhämtningen efter en labrumreparation kan ta upp till fem månader. Processen sträcker sig från den första läkningen till återfått styrka och rörlighet i axeln, så planera ärrbehandlingen med det i åtanke.
Vilken åtgärd som väljs beror på ärrvävnadens tillstånd – dess typ, storlek och placering. Ibland räcker en enskild teknik, ibland krävs en kombination av flera metoder.
Silikonplåster: Detta är en lokal behandling som kan minska bildningen av ärrvävnad under och efter läkningsfasen. Små, självhäftande plåster med silikonbeläggning läggs över snitten. Tekniken kan även integreras direkt med själva labrumoperationen.
Laserbehandling: Lasern behandlar hudytan där ärret har formats. Metoden kan reducera eller mjuka upp ärrvävnaden och stimulera tillväxten av ny, frisk hud.
När ärrvävnaden är särskilt stor, ligger djupt i huden eller sitter i ett område med ständig rörelse kan kirurgisk borttagning bli nödvändig. Inför ingreppet görs laboratorietester och medicinska utvärderingar, mediciner kan förskrivas eller justeras och kost- eller livsstilsrestriktioner kan införas. När ärrvävnaden har tagits bort sys varje vävnadslager under huden individuellt ihop med absorberbara suturer. Detta är den mest invasiva metoden och medför också högst risk.
En ärrborttagningsoperation har egna instruktioner för eftervården. Sårvården är särskilt viktig för att förebygga infektion, återöppning av såret samt återbildning av ärrvävnad. Bröstsmärta, andnöd och oregelbunden hjärtrytm är exempel på farosignaler som läkare vanligtvis varnar för efter operationen. Upplever du något av dessa symtom efter ingreppet ska du omedelbart kontakta din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online