Under systolefasen av hjärtcykeln drar sig vänster kammare ihop och pumpar syresatt blod ut i aortan, kroppens största pulsåder. För att blodet inte ska strömma tillbaka in i hjärtat spelar aortaklaffen en avgörande roll som en envägsventil.
Aortaklaffen sitter mellan vänster kammare (ventrikel) och aorta. Den består av tre halvmånformiga fickor, så kallade cusps, som öppnar och stänger sig beroende på tryckförändringarna i hjärtat. Till skillnad från förmaks- och kammarklaffarna saknar aortaklaffen senstrådar (chordae tendineae) – den stängs istället helt av blodets egna tryckförhållanden.
När vänster kammare kontraherar stiger trycket inne i kammaren snabbt. När trycket överstiger trycket i aortan pressas klaffens fickor upp mot kärlväggen och klaffen öppnas. Blodet kan då flöda fritt ut i aortan och vidare ut i kroppens cirkulation.
När vänster kammare slappnar av under diastolefasen sjunker trycket i kammaren. Trycket i aortan blir då högre, varför blod börjar strömma tillbaka mot klaffen. De tre fickorna fylls då med blod och stänger tätt mot varandra. Detta förhindrar effektivt att blod rinner tillbaka in i vänster kammare och säkerställer att blodflödet går i rätt riktning genom hela kroppen.
Aortaklaffen fungerar alltså som en exakt synkroniserad envägsventil: den öppnas när kammaren pumpar ut blod under systole och stängs när kammaren vilar under diastole. Denna mekanism är avgörande för ett effektivt blodflöde och för att hjärtat ska kunna arbeta energibesparande under hela livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online