P-vågen på ett elektrokardiogram (EKG) representerar förmaksdepolarisering – den elektriska aktiveringen av förmaken som initierar varje hjärtcykel.
Ursprung och väg
- Sinusnoden (SA-noden): Primär pacemaker (högra förmaksvägg nära VCS); spontan fas 4-depolarisering → aktionspotential.
- Förmaksledning: Sprider sig via Bachmanns bunt (interatrial) och internodala banor till AV-noden.
- Tid: Förmaksdepolarisering varar ~80–110 ms; PR-intervall (SA-nod till kammardepolarisering) = 120–200 ms.
EKG-karaktärer
- Amplitud: <0,25 mV (2,5 mm) i extremitetsavledningar.
- Varaktighet: <120 ms (3 små rutor).
- Morfologi: Uppåt i I, II, aVF; bifasisk i V1 (initial +, terminal –); inverterad i aVR.
- Axel: Normal 0° till +75°.
Klinisk betydelse
- Frånvarande P-vågor: Förmaksflimmer, junctionell rytm, hyperkaliemi.
- Avvikande morfologi: Vänster förmaksförstoring (bred, kerbig "P mitrale"), höger förmaksförstoring (hög, spetsig "P pulmonale"), ektopisk förmaksrytm.
- PR-intervallavvikelser: Kort (WPW), långt (AV-block), varierande (2:a gradens AV-block).
P-vågen är EKG-signaturen för förmaks elektriska aktivering, som sätter rytmen för varje hjärtslag.
