
Under graviditeten kan ultraljud göras vid flera olika tidpunkter, beroende på vad som behöver kontrolleras och vilket skede havetiden befinner sig i. Här går vi igenom de vanligaste tillfällena för ultraljudsundersökningar och vad varje undersökning visar.
Ett ultraljud tidigt i graviditeten används ofta för att bekräfta att man är gravid. Genom att synliggöra fostersäcken och/eller ett embryo med synligt hjärtslag kan undersökningen också ge en uppskattning av graviditetslängden samt utesluta komplikationer som utomkvedshavandeskap.
Under första trimestern erbjuds många gravida ett så kallat KUB-ultraljud, där fostret utvärderas med avseende på fysiska avvikelser och riskmarkörer för kromosomsjukdomar. Mätning av nackfolden (NT – nuchal translucency) samt bedömning av näsbenet är viktiga delar av denna undersökning.
Detta är den mest omfattande ultraljudsundersökningen under graviditeten, ibland kallad anomaliundersökning. Sonografen eller ultraljudsläkaren granskar noggrant fostrets anatomi – tillväxt, inre organ, ryggrad och eventuella strukturella avvikelser. Även moderkakans läge och mängden fostervatten bedöms vid detta tillfälle.
I tredje trimestern fokuserar ultraljudet främst på fostrets tillväxt, för att upptäcka problem som kan kräva utökad övervakning eller medicinska åtgärder. Läge av moderkaka och navelsträng samt en uppskattning av fostrets vikt ingår också i bedömningen.
I vissa fall behövs ett ultraljud i slutet av graviditeten för att kontrollera bland annat moderkakans funktion, mängden fostervatten och barnets position inför förlossningen. Undersökningen kan hjälpa vårdteamet att planera för en säker förlossning.
Följ alltid din barnmorska eller läkares specifika rekommendationer gällande när ultraljud ska göras och vilket syfte respektive undersökning har.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online