Dansterapi, även kallad dans- och rörelseterapi eller DMT (Dance/Movement Therapy), är en form av alternativ psykoterapi som syftar till att behandla en rad olika emotionella och beteendemässiga problem genom dans och rörelse. Terapins mål är att förbättra patientens psykiska tillstånd genom att stärka kopplingen mellan kropp och sinne – en koppling som skapar större balans i människan som helhet.
Den schweiziske psykiatern Carl Jung var en av pionjärerna inom rörelseterapi, en metod som så småningom skulle utvecklas till det som idag benämns dans- och rörelseterapi. Hans teknik "aktiv fantasi" (Active Imagination) anpassades efter principerna i jungiansk analys och kom att kallas "autentisk rörelse" (Authentic Movement). Autentisk rörelse blev därefter en erkänd gren inom dansterapin. Mary Stark Whitehouse var den dansare som anpassade de jungianska principerna till dansterapin, och hon kom att arbeta inte bara med dansare utan även med icke-dansare – tack vare terapins framgångsrika resultat.
Historien om dansterapi omfattar inte bara psykologer och psykiatriker, utan även dansarna själva. Den första och andra generationen av moderna dansare inkluderar namn som Isadora Duncan, Dorothy Humphrey, Martha Graham, Hanya Holm, Marian Chace, Trudi Schoop och Whitehouse. Alla dessa dansare menade att den rörelse och rytm som är inneboende i dansen kunde både uttrycka och väcka djupa känslor. När studiet av psykiatri förenades med utforskandet av känslor föddes dans- och rörelseterapin.
Marian Chace och Trudi Schoop är särskilt förknippade med dansterapirörelsens födelse. Chace, som som danslärare lade större vikt vid personligt uttryck än vid teknik, blev år 1942 inbjuden att arbeta tillsammans med en grupp psykologer och deras patienter. Den självlärda schweiziska dansaren Schoop ägnade sin energi åt att använda dans- och rörelsetekniker för att lindra symtomen hos patienter som led av schizofreni. Hon fortsatte därefter att erbjuda sin dansterapi vid Camarillo State Mental Hospital i nära samarbete med behandlingscentrets neuropsykiatriska specialister.
Storbritannien spelar också en viktig roll i dansterapins utveckling. Även om landets rötter och aktörer inom området inte är lika tydligt dokumenterade som de amerikanska, användes en gren av dansterapin i landets kommunala skolor som ett komplement till dansbaserad undervisning. Tyvärr har den bristfälliga dokumentationen av dansterapins brittiska ursprung inneburit att dess principer, praktiker och nyckelpersoner inte fått samma erkännande som sina amerikanska motsvarigheter.
Enligt American Dance Therapy Association har officiellt erkännande från flera organisationer inom den amerikanska regeringen gett trovärdighet åt dansterapins metoder och arbetsätt. Detta omfattar bland annat ett forskningsstöd från Office of Alternative Medicine vid National Institutes of Health för att undersöka "dans- och rörelseterapi för personer med medicinska sjukdomar", samt ett erkännande från Health Care Financing Administration vid Department of Health and Human Services, där terapin godkänts som "en täckt insats inom partiella sjukvårdsprogram i Medicare-registrerade verksamheter".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online