Definition
Hyperestesi är påtagligt förhöjad kutan känslighet (smärta, kribbeln, bränning eller obehag) för normalt icke-smärtande stimuli – lätt beröring, temperaturförändringar eller tryck – över nedre rygg, sätes och baksida lår (dermatomer L1–S5).
Vanliga etiologier
- Nervrotskompression: Diskherni, spinalstenos, spondylolistesis.
- Neuropatier: Diabetisk neuropati, postherpetisk neuralgi (bältros), kemoterapi-inducerad perifer neuropati.
- Inflammatoriska tillstånd: Araknoidit, meningit, radikulit.
- Näringsbrister: Vitamin B12, B6 eller folatbrist.
- Centrala nervsystemsjukdomar: Ryggmärgsskada, multipel skleros, Guillain-Barré-syndrom.
- Komplex regional smärtsyndrom (CRPS).
Diagnostiskt tillvägagångssätt
- Detaljerad anamnes: debut, distribution, utlösare, associerade symtom (svaghet, avförings-/urinförändringar).
- Neurologisk undersökning: sensortestning (lätt beröring, stickprov, temperatur, vibration), reflexer, motorisk styrka, raga benlyft.
- Bilddiagnostik: MRI av lumbal/sakral ryggmärg (guldstandard för strukturell patologi).
- Elektrodiagnostik: EMG/NCS för perifer neuropati eller radikulopati bekräftelse.
- Laboratorie: B12, glukos/HbA1c, inflammationsmarkörer (BSR, CRP), infektionsutredning vid behov.
Behandlingsstrategier
- Rikta in på grundorsaken (t.ex. glykemisk kontroll, kirurgisk dekompression, antiviral terapi).
- Neuropatiska smärtmedel: Gabapentin, pregabalin, duloxetin, amitriptylin.
- Fysioterapi: Desensitiseringstekniker, graderad motorisk imagery, nervglidningar.
- Interventionella: Epidurala steroidinjektioner, nervblockader, ryggmärgsstimulering (refraktära fall).
- Multidisciplinär smärtbehandling för kroniska fall.
Tidig diagnos och etiologispecifik behandling förbättrar utfall och förhindrar central sensibilisering.
