Onkofetala antigener är ämnen som uttrycks under den embryonala och fetala utvecklingen, men som normalt inte går att påvisa i friska vuxna vävnader. Vid vissa cancerformer återaktiveras produktionen av dessa antigener, vilket gör att deras närvaro kan tyda på förekomsten av cancerceller i kroppen.
Onkofetala antigener betraktas som tumörmarkörer. Genom att analysera blod- eller vävnadsprover kan läkare få värdefull information som underlättar diagnos, behandlingsuppföljning och prognosbedömning vid olika cancersjukdomar. Markörerna används även för att upptäcka återfall efter avslutad behandling.
1) Alfa-fetoprotein (AFP)
AFP är en onkofetal antigen som är kopplad till levercancer. Förhöjda nivåer av AFP i blodet kan tyda på levercancer, framför allt hepatocellulärt karcinom. Markören används också vid uppföljning av vissa testikeltumörer.
2) Humant koriongonadotropin (hCG)
hCG är en onkofetal antigen som förknippas med vissa typer av groddcellstumörer, såsom testikelcancer och koriokarcinom. Höga nivåer av hCG i blod eller urin kan fungera som en markör för dessa tumörtyper.
3) Cancerembryonalt antigen (CEA)
CEA är en onkofetal antigen som är förknippad med flera cancerformer, bland annat kolorektal cancer, lungcancer och bröstcancer. Förhöjda CEA-nivåer kan tyda på förekomsten av dessa sjukdomar och används ofta för att följa behandlingens effekt.
4) Neuronspecifik enolas (NSE)
NSE är en onkofetal antigen som är kopplad till neuroblastom, en barncancersjukdom som utgår från nervcellerna i det sympatiska nervsystemet. Höga nivåer av NSE i blod eller cerebrospinalvätska kan utgöra en markör för neuroblastom.
Närvaron av onkofetala antigener betyder inte nödvändigtvis att en person har cancer. Nivåerna kan även påverkas av godartade tillstånd, och därför behövs alltid kompletterande diagnostiska tester och undersökningar för att kunna fastställa en säker diagnos och välja rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online