Inre, är E. coli resistent mot vancomycin. Vancomycin riktar sig mot cellväggssyntes hos grampositiva bakterier (D-Ala-D-Ala peptidoglykan-korslänkning). E. coli är gramnegativ – dess yttre membran blockerar vancomycin (molekylvikt ~1 449 Da) från att nå det periplasmiska peptidoglykanlagret.
Förklaring av terminologin
- Inre resistens: E. coli är naturligt okänslig. Detta är inte "förvärvad resistens".
- VRE (Vancomycin-resistenta enterokocker): Den kliniska akronymen VRE syftar på Enterococcus-arter (grampositiva) som förvärvat vanA/vanB-gener – inte E. coli.
- Förvärvad resistens hos gramnegativa: Sann vancomycinresistens hos E. coli skulle kräva sällsynta mutationer (t.ex. förvärv av van-gener via horisontell genöverföring plus förändringar i yttre membranens permeabilitet). Extremt sällsynt, inte kliniskt etablerad.
Varför detta har klinisk betydelse
- Vancomycin används aldrig vid E. coli-infektioner. Det skulle vara ineffektivt.
- Empirisk terapi vid gramnegativ sepsis använder: β-laktamer (piperacillin-tazobactam, meropenem, ceftriaxon), fluorokinoloner, aminoglykosider.
- Missförstånd om "VRE" som inkluderar E. coli leder till förvirring i infektionskontrollrapportering.
Verkliga resistensproblem hos E. coli
- ESBL (Extended-Spectrum β-Laktamas): Hydrolyserar penicilliner, cephalosporiner, aztreonam.
- CRE (Carbapenem-resistenta Enterobacterales): Karbapenemaser (KPC, NDM, OXA-48). Kritiskt hot.
- MDR/XDR/PDR: Multi-/extremt/pan-resistenta stammar.
- Colistinresistens (mcr-gener): Sista utvägens antibiotika komprometterad.
Infektionskontrollprioriteter
- Händhygien, kontaktprevention för MDRO:er
- Antibiotikastyrning (deeskalering, varaktighet)
- Övervakningsodlingar (enligt lokal policy)
- Miljörengöring (högt berörda ytor)
Slutsats: E. coli är inre vancomycinresistent på grund av gramnegativ struktur. Termen VRE gäller enterokocker. Kliniskt fokus bör ligga på ESBL, CRE och andra förvärvade resistenser som faktiskt hotar behandlingsalternativ.
