Den höga, fjäderlika siluetten hos Acacia nilotica är nästan lika självklar i vår bild av Afrika som zebror och lejon. Vilt växande över stora delar av kontinenten har detta träd i århundraden tjänat sina folk på ungefär samma sätt som buffeln utnyttjades av Nordamerikas ursprungsbefolkning. Ingen del av trädet har gått till spillo.
Acacia nilotica är ett träd som växer vilt från Egypten söderut till Moçambique samt österut genom Burma, Indien och Pakistan. Det odlas även i exempelvis Australien och på Zanzibar.
De taggiga träden blir vanligen 5–20 meter höga. Grenar och stam är mörka, och trädet bär långa, ormbunksliknande blad samt frökapslar som påminner om överdimensionerade ärtbaljor. I barken finns ett rödaktigt gummi av något lägre kvalitet. Blommorna är runda och gyllengula. I sitt naturliga utbredningsområde, där trädet ibland kallas egyptisktörne eller törnmimosa, trivs det bäst i områden som översvämmas under regnperioden.
I det vilda betas baljorna – särskilt när de är torkade – och bladen av mindre djur som får, men även nötkreatur tycks uppskatta dem. För getter är baljorna dock giftiga.
I Indien beskärs grenarna och används som grovfoder, medan de torkade baljorna används som fodertillskott i fjäderfäuppfödningen.
Det finns dessutom flera väl dokumenterade berättelser (bland annat en AP-rapport från Guwahati i Indien den 23 oktober 2007) om elefanter som hjälpt sig själva till människors förråd av alkohol. En av dryckerna elefanterna verkar uppskatta är just en brygd på akaciafrukt.
National Forage Testing Association beskriver virket så här: ”Det mörkbruna träslaget är starkt, beständigt, nästan dubbelt så hårt som teak och mycket slagfast. Det används till byggnadsvirke, gruvstöttor, verktygsskaft och kärror. Bearbetning är enkast när virket är färskt. Med ett kalorivärde på 4 950 kcal/kg är det utmärkt bränsleved som ger högkvalitativt träkol; när det är torrt brinner det långsamt och med lite rök.”
Barken innehåller 12–20 procent tannin och har länge använts vid garvning av alla slags läder. Bläcket som framställts ur trädet har i århundraden använts för att färga kattuntyg.
Tack vare de vassa taggarna planteras Acacia nilotica ofta som levande häck eller naturligt skyddsstängsel i stora delar av Afrika.
Ur baljorna har man i generationer framställt röda, gula och svarta färgämnen till ljus, vävda tyger och bläck. Fröna torkas ofta, målas och används sedan i smycken.
Redan när Mrs Grieve gav ut sin klassiker A Modern Herbal i början av 1900-talet var akacias närings- och läkeegenskaper välkända. Enligt boken användes akaciagummi, löst i lika delar alkohol och vatten, mot ”inflammatoriska tillstånd i luftvägar, matsmältningsorgan och urinvägar, och är verksamt vid diarré och dysenteri”.
Purdue University konstaterar att barken historiskt använts inom folkmedicinen mot en rad olika åkommor, bland annat tuberkulos, diarré, dysenteri och spetälska. Exemplen nedan gör inga medicinska anspråk och utgör ingen rekommendation – de är enbart en redovisning av hur trädet använts genom tiderna:
Honung från akaciablommor är högt skattad för sin fina, blomiga smak, sin klarhet och sin lena konsistens – samt för att den tillhör de få honungssorter som inte kristalliseras. Större delen av handelns ”akaciahonung” kommer dock från robinia (Robinia pseudoacacia), som är släkt med akaciorna.
Akaciagummi återfinns också som ingrediens i massproducerade produkter som Barq’s root beer, Fresca, Full Throttle Unleaded Energy Drink, Langer’s Pineapple Coconut Juice, Strawberry-Lemonade Powerade samt i Altoids mintpastiller, Läkerol och Wrigley’s Eclipse tuggummi. Om det är just Acacia nilotica som avses i ingredienslistorna är dock oklart.
Få träd kan mäta sig med Acacia niloticas mångsidighet. Från foder och byggnadsvirke till färgämnen, folkmedicin och livsmedelstillsatser – detta taggiga afrikanska träd har i århundraden visat att ingen del behöver gå till spillo.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online