Termen "toxisk maskulinitet" uppstod på 1980-talet inom mansstudier och feministisk forskning för att beskriva kulturelt sanctionerade normer för manlighet som skadar män, kvinnor och samhälle.
Kärnegenskaper
- Ekvivalera maskulinitet med dominans, aggression och fysisk styrka
- Emotionell undertryckning — "pojkar gråter inte"; sårbarhet = svaghet
- Kontroll och berättigande — över partners, rum, beslut
- Objektifiering av kvinnor — sexuell erövring som status
- Våld som konfliktlösning
- Homofobi och transfobi som verktyg för att upprätthålla könsgränser
Konsekvenser
- Män: högre självmord, missbruk, kardiovaskulära sjukdomar, relationsisolering, tvekan att söka hjälp
- Kvinnor: könsbaserat våld, trakasserier, reproduktivt tvång, arbetsplatsdiskriminering
- Samhälle: upprätthåller ojämlikhet, militarism, miljöutnyttjande
Gegentrend
Växande förespråkande för positiva/sunda maskuliniteter — emotionell litteracitet, vårdjämställdhet, icke-vålds kommunikation, allianskap — leds av män och kvinnor över sektorer.
