Nästan alla läkemedel mot epilepsi innebär potentiella risker genom möjliga biverkningar. Hur patienter reagerar på medicineringen varierar dock kraftigt. Vissa patienter drabbas av biverkningar av i princip varje preparat de prövar, medan andra har turen att nästan helt slippe besvär under behandlingstiden.
Biverkningarna av antiepileptiska läkemedel påverkar en lång rad kroppsfunktioner. Några av de vanligaste biverkningarna är illamående och magproblem, kognitiva och psykiska förändringar samt trötthet och yrsel. Andra vanliga läkemedelsrelaterade besvär är acne och viktminskning.
Ibland kan antiepileptiska läkemedel till och med orsaka fler anfall, särskilt när dosen ligger på en nivå som är giftig för den enskilda individen. De allvarligaste biverkningarna är troligen de psykiska förändringarna – vissa epilepsiläkemedel kan göra patienterna deprimerade, ångestfyllda och till och med självmordsbenägna. Patienter med epilepsi tycker också att de kognitiva problemen är oerhört frustrerande, eftersom läkemedlen kan försämra tankeförmågan och ställa till det ordentligt med minnet.
Många neurologer hävdar idag att det inte går att veta i förväg huruvida en patient kommer att drabbas av biverkningar av ett läkemedel – patienten måste helt enkelt testa det. Eftersom så lite fortfarande är känt om anfall och hjärnans funktion sker utskrivningen av anfallsmedicin relativt slumpmässigt. Patienter utsätts ofta för en lång och påfrestande period av prov och misslyckanden i jakten på ett läkemedel med tolerabla biverkningar.
Vissa av de nyare epilepsiläkemedlen har faktiskt färre biverkningar, men en del patienter tycker att de nya preparaten är lika problematiska som de äldre.
Läkare underskattar ofta hur skrämmande biverkningarna är för deras patienter. Även när patienter klagar på besvär tror läkarna ofta att de knappt kan göra något annat än att skriva ut en annan typ av medicin – och råder sina patienter att medicinering är den enda fungerande behandlingen mot epilepsi. Patienter uppmanas ofta att prova nya läkemedel i åtminstone en månad för att se om biverkningarna minskar under den tiden.
Kirurgi och stimulering av vagusnerven föreslås oftast bara som alternativ när patienter har terapiresistent epilepsi, det vill säga anfall som inte svarar på medicinering.
Även om vissa etablerade vårdgivare kanske förnekar det, har många patienter med epilepsi kunnat minska sin dos av antiepileptisk medicin eller helt sluta med den tack vare alternativa behandlingsformer. Kiropraktik, akupunktur och biofeedback är alla alternativa områden som kan hjälpa till att minska anfall. Naturmedicin och örtbehandlingar kan också hjälpa vissa individer.
Patienter med epilepsi bör dock kombinera dessa metoder med konventionell behandling i början, eftersom det är farligt att tvärt sluta med anfallsmedicin på egen hand.
Det är viktigt att patienter som söker behandling för anfall inser att läkare ofta bagatelliserar de verkliga och alldeles för vanliga biverkningarna – men det finns andra vägar att gå. Det stämmer att vissa människor lyckas hitta ett läkemedel de tål mycket bra, men om du researchar om epilepsi på internet är oddsen stora att du inte haft den sortens tur.
Tyvärr är läkare inte alltid patientens bästa talesperson när det gäller epilepsi, och som patient kan man inte passivt luta sig tillbaka och hoppas på en framgångsrik och smärtfri behandling. Om du däremot tar ditt eget ansvar för din hälsa och aktivt söker upp andra former av behandling kan det bli möjligt att minska mängden medicin du tar – och därmed även antalet och svårighetsgraden av de biverkningar du upplever.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online