Kristalluri innebär att det finns kristaller i urinen. Det är ett vanligt fynd hos friska individer och har oftast ingen klinisk betydelse. I vissa fall kan dock kristalluri vara ett tecken på underliggande sjukdomar, såsom njursten, urinvägsinfektioner eller vissa metabola rubbningar.
Kristaller i urinen uppstår när koncentrationen av vissa ämnen överstiger deras löslighetsgräns. Detta kan bero på flera olika faktorer, bland annat vätskebrist, höga nivåer av vissa mineraler i kosten samt förändringar i urinens pH-värde. När urinen blir allt för koncentrerad har ämnena inte längre möjlighet att förbli lösta, vilket leder till att de börjar fällas ut som kristaller.
Den vanligaste typen av kristall som ses i urin är kalciumoxalatkristaller. Dessa kristaller är typiskt små och färglösa, och de kan förekomma i olika former, exempelvis oktaedriska, dumbbell-formade eller prismformade strukturer.
Förutom kalciumoxalat kan följande kristalltyper förekomma i urin:
Kristalluri diagnostiseras vanligtvis genom mikroskopisk undersökning av urin. Vid undersökningen granskas ett urinprov i mikroskop för att leta efter förekomst av kristaller. Beroende på vilken kristalltyp som hittas kan läkaren bedöma om ytterligare utredning behövs. I vissa fall krävs kompletterande tester för att fastställa den bakomliggande orsaken till kristallurin.
Behandling är oftast inte nödvändig om inte kristallurin ger symtom eller är ett tecken på en underliggande sjukdom. Om symtom finns, exempelvis smärta eller sveda vid urinering, kan följande åtgärder rekommenderas:
I fall där kristalluri orsakas av ett underliggande medicinskt tillstånd är det ofta nödvändigt att behandla detta tillstånd för att kristallurin ska försvinna. Kontakta alltid vården om du upplever återkommande besvär, blod i urinen eller kraftig smärta i nedre delen av ryggen eller sidan, då detta kan tyda på njursten eller annan sjukdom som kräver vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online